Sömnlösa Nätter

Vi måste börja syna produkterna mer!

Den som är intresserad av design och heminredning kanske hävdar att de kan se skillnaden mellan en kopia och originalet. Jag trodde att jag kunde det. Men sedan hittade jag en sajt som jämför de olika produkterna; den ena är en billig kopia, den andra dyrare produkten är originalet – och jag får erkänna att det är svårare än vad man tror. Helt klart krävs det många års träning innan man på ett ögonkast kan avgöra om en sak är fake eller inte. Eventuellt skulle man kunna avgöra om det finns en fake-vara om man hade både originalet i sin hand samtidigt med kopian, men det är ju så sällan man har dem i handen samtidigt.

Testa dig själv du med!

Det är riktigt intressant att försöka lista ut vilken av varan som är originalet, bara genom att titta på två bilder, men det är omöjligt. Varje gång som man tror att man har rätt, och sedan ser på priset, inser man gång på gång att det var fel. Jag erkänner, jag ser inte någon skillnad. Så till den verkliga frågan; är priset verkligen relevant för den vara som man köper? Får jag alltså det jag betalar för?

Vi är alldeles för okritiska till det vi köper

Jag hörde på ett radioprogram från P1, där det var en konsumentombudsman som hävdade att det inte alls är så. I varje fall inte när det kommer till kläder. Alldeles för många tänker (helt felaktigt) att om ett klädesplagg är dyrt, då är det värt att betala för det, bara för att det är dyrt. Som konsument har man slutat syna kläderna för att kunna bedöma plaggets kvalitet. Han menade att vi tittar alldeles för okritiskt på dyra kläder och bryr oss inte om att syna kvaliteten på billiga kläder. Vi accepterar att priset på ett plagg helt och hållet bestämmer kvaliteten på det. Istället borde vi träna upp våra ögon och titta efter kvalitet på ett plagg innan vi köper det.

Vi måste träna vår ögon mer

Man kan titta på material, träna ögat att se om en vara är pläterad, eller om den är äkta. Man kan titta på sömnaden på möbler och fibertätheten på möbler och textilier. Det lönar sig att gå in i en affär som säljer väldigt dyra designade prylar och möbler. Sedan kan man gå in i en vanligt inredningsaffär som har en massa billiga saker och jämföra produkterna med varandra. Sedan kan man gå på en loppis och syna sakerna där. Jag lovar att du kommer att se på sakerna på ett helt nytt sätt.

LÄS VIDARE »

Jag föredrar videokonferens

Jag är ingen mötesmänniska. Visst, jag gillar att träffa folk, bjuda in till någon grillkväll då och då och snacka lite skit. Jag gillar att umgås med folk på jobbet också, kanske ta någon öl på fredagskvällen innan man går hem. Men att sitta i grupp och snacka om något ”viktigt ämne” timme ut och timme in är ärligt talat ett riktigt sömnpiller. Föreläsningar har också en sövande effekt på mig har jag märkt. Det hänger väl kvar sen plugget.

Det är inte så att jag inte gillar att lära mig nya grejer, tvärtom, det är bara själva situationen jag har svårt för. Det är något ansträngande med att ha en människa framför sig som vill ha ens konstanta uppmärksamhet och åsikter om allt möjligt. Man måste liksom vara på tårna hela tiden, timme ut och timme in.

Videokonferens funkar

Av någon anledning känner jag inte så när vi då och då har en videokonferens. Det krävs ibland, till exempel om vi är ute på ett bygge och ska ha samråd med en arkitekt som befinner sig någon helt annanstans, eller om vi ska gå någon utbildning. Det är något med tekniken som gör att det känns mer spännande. Dessutom är den där känslan av att vara övervakad borta. Allt det där bidrar till att jag skärper mig helt enkelt.

Idag hade vi utbildning om miljöarbete enligt ISO vad det nu var för nummer, och vi satt fem pers i ett sammanträdesrum och lyssnade på en faktiskt väldigt bra föreläsare som berättade om hur man kan förbättra sitt miljötänk på ett bygge. Och det finns mycket att göra, tro mig. Vi kunde i alla fall lyssna på föreläsaren och samtidigt ha en dialog, ställa frågor och komma med inpass. Bild och ljud var helt perfekt och det kändes som om föreläsaren satt i rummet med oss. I själva verket satt han nere i Malmö, på sitt kontor.

Tekniska framsteg är min melodi

Sånt där gillar jag verkligen, hur ny teknik gör kommunikation mellan människor enklare. Och det blir ett riktigt samtal, man ser och hör varandra lika perfekt som om man satt i samma rum, fast ännu bättre på något sätt. På sätt och vis är det ju samma teknik som när vi snackar med brorsans familj på Skype, men det är lite pålitligare teknik med riktiga kameror och mikrofoner, plus projektor och skärm. Det hackar aldrig. Vissa av kollegorna tycker att det blir för opersonligt, men jag är helt klart för. Ska definitivt kolla upp om det finns fler utbildningar man kan gå via videokonferens.

Funderar på uterum

Hur har nätterna varit då? Jodå, ingen större förändring, det är såklart ännu svårare att komma i säng i tid nu när det börjar bli ljusare. Det blir mycket att man sitter och grubblar. Men jag gillar att grubbla och fundera på framtiden. I natt tänker jag, förutom på det för er säkert fascinerande ämnet videokonferenser, även på hur det skulle vara att göra om altanen till ett uterum och kunna hänga där året om. Man behöver ju inte isolera och hålla på, men om man kan sitta där med infra och några filtar är ju mycket vunnet. Nåja, vi får se vad familjen säger. Husägande är vad alla varnade mig för, ett ständigt projekt. Snacka om att ta med sig jobbet hem. Undrar hur folk som så att säga har tummen mitt i handen pallar. Man har ju sett en del riktigt kassa gör-det-självlösningar genom åren om man säger så.

Nåja, det blir vad det blir. Jag måste börja tänka på refrängen. Klockan är halv tre nu och jag ska upp vid sex, Får se om det blir ett par timmar i alla fall. Klart slut, och kom ihåg: testa videokonferens!

LÄS VIDARE »

Så gör jag när jag vill få pengarna växa

Det är ju numera länge sedan som hela pensionssystemet gjordes om. Det ”nya” pensionssystemet beslutades av riksdagen 1994, och 1998, och det trädde i kraft 1999. Märkligt nog var det få som protesterade. Det känns som vi alla blev lurade på vår pension. Kanske för att det blev så krångligt att det var svårt för den enskilda att riktigt förstå de krångliga reglerna. Dessutom inträffade det innan IT-bubblan sprack. Det var under en tid när övertron på marknadens tillväxt var stark. Kanske de lyckades förpacka omgörningen av pensionen på ett så attraktivt sätt att ingen riktigt insåg hur illa det skulle bli.

 Vi har alla blivit lurade på pensionen

Lite förenklat uttryckt vet vi exakt vad vi ska betala för vår egen pension, men vi har ingen aning om vad vi får för det som vi betalar in för den egna pensionen. Om vi fortsätter på den enkla förklaringen innebär pensionen att det är tryggt för alla som har en arbetsgivare som har anslutit till kollektivavtalen med inbetalningar till tjänstepensionerna. För alla dem är pensionen en trygghet och innebär att de kan förlita sig relativt tryggt på en framtida pension. Förlorare är de som arbetar deltid, eller som arbetar för små företag och som inte har kollektivavtal, eller betalar in pension för sina medarbetare. De senaste åren har visat att många kvinnor som själva har valt att arbeta deltid och som har tagit hand om barn och den egna familjen har svårast att få en pension som de kan klara sig på när det är dags att gå i pension.

Dags att spara eller få pengarna växa

Detta innebär att var och en bör tänka på sin egen pension och förbereda sig för att man (i princip) blir utan pension. Det är numera upp till var och en att ta ansvar för sin egen pension. Farbror staten tar inte längre hand om oss när vi blir för gamla för arbetslivet. Så vad ska man själv göra för att säkra en någorlunda bra pension? Det viktigaste är att spara till sin egen pension. Har man pengar över bör man investera klokt. Att investera i en bra kapitalförvaltning är bland det absolut bästa man kan göra. Här rekommenderar jag denna kapitalförvaltning. Läs på och börja investera eller spara!

LÄS VIDARE »

Vi fick anlita en elektriker

En sak som jag lärt mig är att man aldrig blir riktigt färdig. Varje renovering följs av en sy sådan och varje rum där man har renoverat behöver ofta fixas till i efterhand. Det senare sker inte på grund av att man gjort något fel, det sker för att man kanske upptäcker att det finns andra behov än vad man trott från början.

Vilket en elak person kanske skulle säga är ett led i en bristande planering – jag skulle dock säga att det är ett tecken på att tiderna förändras och att jag är en synnerligen flexibel person som inte står fastsatt i gamla tankebanor. Kort sagt och med ett slut på alla ursäkter: jag har tänkt fel i köket. Då jag planerade vårt kök så la jag mest fokus på ytorna. En öppen planlösning, genomtänkta arbetsbänkar och funktionell förvaring var det som jag (och min fru, hon är inte helt utan skuld heller) eftersökte – och fick.

Det fel vi gjorde var att vi inte alls tänkte på funktionalitet då det kom till hur pass många elektriska maskiner som dagligen används. Och, vi tänkte definitivt inte på att typ varje familjemedlem äger en telefon, en dator, en padda och att alla dessa måste laddas – gärna samtidigt. Kort sagt: vi har ett ständigt pågående krig om sladdar hemma. Eller har haft snarare.

Jag fick nämligen nog en dag och ringde till en elektriker som kunde rycka ut och sätta in nya uttag. Så, nu har vi alltså tillräckligt med uttag i köket för att kunna anordna ett större hack, Lan eller vad nu ungarna kallar det, i vårt kök.

Tog även hjälp av en rörmokare

Det som dock kom som en extrakostnad var att jag även fick anlita en rörmokare. Min fru – vem annars? – ville nämligen ha ett uttag precis ovanför diskmaskinen och i och med denna sluga placering (vi har för fanken över 40 kvm!) så fick jag ringa en rörmokare som kunde koppla ur- och installera diskmaskinen efteråt.

Varför jag inte gör det själv? jag rör vare sig saker som har med el eller vatten att göra. kalla mig gammalmodig, men jag brukar alltid räkna på eventuella kostnader också. I det här fallet ser ekvationen ut så här: Antingen så kopplar jag in min diskmaskin på egen hand och riskerar en vattenskada eller också så anlitar jag en rörmokare här i Stockholm som gör jobbet på ett fackmannamässigt sätt och lämnar garanti.

Valet är ganska lätt om man även tänker dig lite på hur försäkringsbolag brukar resonera. Jag tror nämligen inte att de skulle vara så pigga på att ersätta mig en vattenskada om det visar sig att jag vägrat ta hjälp av en rörmokare. Det är naturligtvis min teori, den som tror annorlunda får gärna prova och bevisa mig fel i framtiden.

Nya uttag i köket, det har vi åtminstone och nu ska det bli intressant att se vad vi (läs: min fru) inser att vi missat vid våra renoveringar nästa gång. Det kanske behövs fler eluttag även på toaletten?

LÄS VIDARE »

Att försöka räcker långt mer än vi tror

Ingen kan förbli evigt ung, men vi blir bra mycket yngre om vi försöker än om vi inget gör. En av de sätt som föryngrar oss är ju dels, att inte sitta stilla. Med motion som förbättrar hjärtats slag, får blodomloppet att cirkulera bättre och stärker musklerna får man en yngre kropp. Skulle man alltså inte göra något av detta, åldras kroppen i takt med stillasittandet. Det är på samma sätt med kosten. Äter du ”som vanligt” och inte ersätter din vanliga kost med grönsaker och frukt, åldras du i takt med att du utesluter grönsakerna och frukten.

Ersätter du i stället köttet med vegetabiliska proteiner kan du föryngra kroppen. Intar du stora mängder vitamin, mineraler och järn som du får i grönsaker, såsom broccoli, grönkål, vitkål, blåbär, lingon, äpplen, apelsiner och väljer bort mjölk, ost och fett – och framför allt sockret – kan du föryngra din kropp med många år. Istället för att dricka alkohol kan du dricka råsaft av juicer från frukt och grönsaker. Nu ska vi inte rekommendera någon särskild kost just i denna blogg, men det vi vill rekommendera är att bli mer medvetna om kostens betydelse för kroppens åldrande.

Varför inte gå till en akupunktör?

Annat som man kan göra för att förhindra kroppen att åldras i förtid är förutom träning, och kosten, även att till exempel gå till en akupunktör. Man måste inte vara sjuk för att gå till en akupunktör. Däremot, om man utsätts för press, stress och annat som gör dig nervös, orolig eller andra sådana saker som lägger sig på ditt mentala tillstånd, kan vi rekommendera att gå till en akupunktör i förebyggande syfte.

Det som en akupunktör gör är att han, eller hon, frigör de ansamlingarna av kortisol som kan finnas i din kropp när du stressar. Det är något som du inte märker just när det händer, men du kanske märker det när du plötsligt går upp i vikt. Känner dig ständigt hungrig, eller har ont i magen av oro? Det är i sådana situationer som det kan vara bra att gå till just en akupunktör och få en förebyggande behandling. En akupunktör sticker i nålar i kroppen, där de tror att energin av olika anledningar som stress, har upphört att flöda fritt, såsom i armhålor, axlar, i nacke och så vidare. Det gör inte ont och du ligger ner under behandlingen. Du kan slappna av så mycket du bara kan och tänka på annat medan du får behandlingarna.

Stockholmare mer stressade än andra

Särskilt stressade är oftast storstadsbor. Man säger att i Stockholm lever stockholmarna med ständig stress. Stadens stress gör att mån blir sjuka, vilket gör att efterfrågan på behandlare av stress ökar. En akupunktör i Stockholm efterfrågas därför och har ett viktigt arbete för att lindra den stress som många stockholmare känner och lever under. Går man för länge under stress och inte hittar sätt att bli av med den, kan det i värsta fall leda till sömnlöshet och då blir man bara tröttare och får svårt att koncentrera sig, vilket kan leda till ännu en stressfaktor som gör att man inte mår bra. Då kan en behandling hos en akupunktör göra så att man sover gott igen och kan ta igen sig. Dessutom är det viktigt att ta symtom på stress på största möjliga allvar. Det finns saker man kan göra som motverkar stress, såsom till exempel meditation och hitta egna sätt att slappna av.

LÄS VIDARE »

Var och varannan på landet kör bil i tonåren

Uppväxt som man jag har varit på landet, tänkte man sällan på att storstadsborna måste ta körlektioner för att lära sig köra bil. Som grabb, eller tös och hade en pappa som körde traktor dagligen och man var ute och hjälpte gubben ute på åkern, eller med djuren och lärde man sig snabbt som ögat att köra hö, lära sig ratta en traktor eller lastbil så snart man bara nådde ner till pedalerna på chaufförsplats.

Själv var jag bara ett kid när jag körde bil första gången

Själv var jag väl 6(?) när jag rattade bilen första gången. Det var inte långt och ingen egentligen bilkörning, men att sitta bakom en ratt och trycka på rätta pedaler och se att bilen rörde sig, var ingen konst. Jag kom att tänka på det när jag hörde om grannens grabb som missade uppkörningen. Nervositeten och för lite vana att köra bilen gjorde väl sitt till för att göra en massa misstag på uppkörningen.  Det kan inte vara lätt.

Ungdomarna i storstäderna lär sig inget praktiskt, de kan programmera appar och kan köra dataspel som bara den, men ratta en bil, gaffla hö eller köra en traktor kan de inte. Det är synd. Med körkort kommer friheten att ta sig ut vart som helst, till Treriksröset om man nu skulle ha lust med det. Det finns ju så mycket att se bara i Sverige om man är tillräckligt nyfiken.

Finns intensiv-utbildningar i bilkörning

Hörde om en trafikskola som ger 5-dagars och 10-dagars intensiv körutbildning. Men då gäller det att de som går den har kört några övningskörningar med någon van förare och redan kan det mesta. En hel del går en månads intensivutbuildning, även då gäller att man är ganska van att ratta bilar för att klara en uppkörning och inte misslyckas som grannens grabb. Bor man i Stockholm och ska köra upp här är det ganska tufft för den som är ovan att köra i trafik.

Då är det lättare att kanske ta sitt körkort på någon annan ort i Sverige, om man nu har den möjligheten. Det är färre trafik, sällan mer än en eller två kurvor som man ska kunna köra på om man väljer en landsort där man tar sitt körkort. Läraren tar det lugnt och kan förklara hur eleven ska köra. Med färre i trafiken blir eleven inte så stressad och lära sig i lugn och ro att köra bil.

Sedan är det bara att ge sig ut i Stockholmstrafiken

Har man väl bilkörningen sedan, är det lättare att kunna köra i mer intensiv trafik, för kan man själva handlaget för att köra bilen, och vet hur pedalerna fungerar och fått in kombinationen med huvud, händer och fötter, är det lättare att möta trafiken till exempel i en rondell, och med de aggressiva bilförare som man ofta kan möta i Stockholm. Bäst är att ta ut den som ska lära sig köra bil i rondellerna på Bergslagsvägen i Bromma. De rondellerna längs hela den vägen ut till Hässelby i västra Stockholm är inte att leka med. Värst är rondellen vid Brommaplan. Vill man ge sin elev en riktig chock ska man ta ut henne eller honom till den rondellen. Den är ett riktigt förartest!

LÄS VIDARE »

Våra vänner bråkar om barnen

Våren är äntligen här just som man börjat tröttna på den eviga vintern. Det har inte varit så roligt att höra John Snow påminna en om att ”winter is coming” i evighetsserien i Game of Thrones. Winter is gone, får vi hoppas för den här gången. Det känns som att vi alla har varit rätt så nedfrusna de senaste veckorna och behöver tina upp. Och man inser att det är så dags nu att planera semestern på allvar. Det är ju så populärt med ”hemester”; semester hemma; hemma + semester = hemester. Så  vi funderar i år på att resa runt i Sverige och ta en tur längs östkusten, ner till Kalmar och Öland, sedan ner till Österlen, Malmö, Halmstad, Göteborg, Orust och Tjörn och sedan via Linköping och tillbaka till Stockholm.

Det är dags att satsa på familjen och barnen

Ungarna verkar inte bry sig om vi åker utomlands eller inte, och jag känner mer och mer att jag inte vill flyga bara för några veckors semester. Det får vara färdigt med att flyga på ett tag nu. Det är dags att vara med familjen och göra bra saker med dem. Vi har vänner som skiljer sig och har fortsatt bråka om barnen. Först bråkade de när de var sambor, om vem som skulle ta hand om barnen. De ville att den andra skulle ta större ansvar. De stackars barnen kommer verkligen i kläm.

Båda vill ha barnen boende hos sig och ingen vill ge sig

Efter skilsmässan bråkar de i stället om vem som ska ha barnen. Nu är det omvänd historia, då båda vill ha barnen och bo med dem. Vad jag har förstått spelar det inte så stor roll vem av dem som barnen bor med. Huvudsaken att föräldrarna slutar bråka så att barnen inte hamnar i kläm. Det är huvudsaken. Och föräldrarna bråkar om umgängesrätten. Men i min mening är det barnen som har umgängesrätt. Inte föräldrarna. Det är så det låter när de bråkar. Nu har de dragit in advokat och allt. När de pratar om umgängesrätten, låter det som om det är föräldrarna som har umgängesrätt – inte barnen. Och så vitt jag vet är det ingen som frågar barnen hur de vill ha det. Jisses vilket bråk. Stackars barn.

De borde rådfråga en riktig advokat

Föräldrarna borde ta sitt förnuft till fånga och rådgöra med en advokat som kan vägleda dem och få dem att sluta bråka med varandra. Kanske en advokat som kan umgängesrätt kan få dem att sluta bråka, och börja ta ett vuxenansvar för barnens skull. Är det inte viktigare att de har en bra relation till barnen, även om de inte träffar dem på några år, eller låter dem bo var barnens själva vill? Kan någon förklara det för mig? Man önskar att vissa föräldrar kunde lugna ner sig och inte vara så fientliga mot varandra bara för att de inte är gifta eller sambor längre.

LÄS VIDARE »

Vad vet man om vad som händer i en familj?

Vi har vänner som bråkar om barnen. Föräldrarna som förut var nästan som bästa vänner har så gott som blivit fiender till varandra sedan de bestämde sig för att skiljas. Vi som var familjens vänner visste inte att de hade så stora problem i familjen. Men vad vet man om vad som pågår hos en familj. Något som vi har lärt oss i det som händer med våra vänner är att man som utomstående inte vet någonting alls.

Det händer ju då och då; att familjetragedier händer och att man får läsa om dödsfall i familjen. En mamma eller pappa har tagit livet av sig själv, eller hela eller flera i familjen (till exempel barnen) och grannar och vänner säger att ”det kunde vi inte tro om den familjen”, eller att de står helt handfallna inför den och den som var ”så trevlig”.

Ingen annan kan veta hur de har det

Det är ingen annan än de som är familjen som egentligen kan veta hur de har det. Det är faktiskt en hel del som man som familj kan dölja för andra. Det är därför det är farligt när vänner och bekanta kan ställa sig upp och intyga att den ena eller den andra inte skulle kunna misshandla sin familj; barnen, eller den andra föräldern. För handen på hjärtat – hur f-n skulle de kunna veta hur det är ställt hos en familj? Om den ena föräldern, som du känner, inte är sjuk i huvudet, säger att den andra misshandlar den – varför ska du då ställa dig upp och påstå att det inte stämmer? Hur kan någon påstå att något inte har hänt i familjen? En som misshandlar någon annan, brukar ju inte göra det inför andra, eftersom det är olagligt, eller hur?

Vi kan inte döma varandra

Om det är något som jag har lärt mig av våra vänners skilsmässa, är det den att ingen annan än de i familjen kan säga hur de har haft det. Vi kan inte döma någon, eller bedöma att någon ljuger – hur ska vi som är utomstående kunna veta det? Alla kan bli duperade. Alla kan charmas av en psykopat, eller av en sociopat. Sedan är det fruktansvärt för barnen om det är så att de är med om misshandel; oberoende om misshandeln är mot den andra föräldern, eller mot dem själva. Så vad ska man göra? Man måste helt enkelt rådfråga en advokat. Det är bara rätt sorts advokat som kan hjälpa barnen i en sådan skilsmässa.

LÄS VIDARE »

Stödboende för drabbad familj

Har jag berättat att det brann i vårt villaområde tidigare? Våra villor ligger ganska nära varandra. Ibland har jag tänkt att de ligger lite väl nära varandra. Brinner det, är det lätt att elden sprider sig, och vad gör man då? Man kan ju inte börjar spruta vatten på omkringliggande hus – bara för att…? Det var ganska så nära det som hände när det brann i en av grannarnas hus för tre veckor sedan.

Vi vaknade av brandbilar hos grannen

Vi vaknade, hela familjen klockan fyra en morgon av att det var en massa blåljus som blinkade mitt i natten. Då insåg vi att den där lukten som vi inte kände igen kom av en brand som hade skett i en av våra grannars hus. Som tur var hade familjen varit bortresta när branden utlöstes. Det var en fel dragning av elen som startade branden. Eftersom ingen var hemma och branden startade på natten när många låg och sov, var det ingen som reagerade förrän elden hade tagit sig ordentligt. Så villan brann väldigt mycket och det går inte att bo kvar där. Eftersom familjen har barn har de fått ett stödboende av kommunen. Det innebär att de får ett tillfälligt boende och omfattas av en bostadsgaranti som kommunen ger alla barnfamiljer. Den stackars familjen ska inte behöva stå hemlösa bara för att deras boende har brunnit upp – vilken tur att de inte var hemma när det började brinna – tänk om något hemskt hade hänt dem?

Familjen har fått stödboende

Tydligen finns det stödboende för barnfamiljer som drabbas av en tragedi som våra grannar var med om bara för snart en månad sedan. I ett sådant läge är det viktigt att barnen får gå kvar i skolan där de är vana att gå i. Allt är ändå så upp och ner. De har inte heller mer kläder än vad de råkade ha med sig när de var bortresta. Vi, som är deras grannar, turas om att bjuda dem på middag, så att de får lite hjälp att slippa göra mat varje dag. Vi tycker så synd om familjen. Som tur är finns det en bostadsgaranti, vilket ger familjen möjlighet att få en ny bostad, även om det kan ta upp till ett helt år innan de får en ny villa att bo i.

Försäkringsbolaget gör egen utredning

Hemförsäkringen borde täcka de mesta kostnaderna, men det verkar ta sin tid, då försäkringsbolaget verkar vilja göra en egen utredning om hur branden startade innan de betalar ut försäkringspengarna. Pengar är en sak, men huvudsaken är att inte det hände familjen något när det brann i deras hus. Men varför börjar ett tomt hus brinna? Kan det vara något som var fel hemma hos dem? Det har ju visat sig vara ett och annat fel med huset, det kanske är därför som försäkringskassan vill göra en egen utredning innan de betalar ut pengar på hemförsäkringen. Tydligen kan de göra det och göra egna utredningar, hade ingen aning om att sådant var möjligt.

LÄS VIDARE »

Vi valde rätt hus

Ibland skiner solen även på ett hundarsel. Ni får ursäkta den något vulgära tonen, men jag är bara så himla glad. Skadeglad kanske är rätt ord – det får ni avgöra. Innan vi köpte det här huset så var vi runt halva Stockholm och tittade på objekt. Ett heltidsjobb där nästan varenda helg vigdes åt att titta på villor – på slutet även radhus, fritidshus och till och med lägenheter (ja, vi var desperata) – och där det ofta slutade i konflikter och gråt. Vi hittade en fin villa, vi bad om extravisningar, vi deltog i budgivningar och – vi förlorade dessa.

Jag vet inte om ni har befunnit er i en sådan situation, men det handlar om en enorm påfrestning. Man hinner under den tid budgivningen pågår börja flytta in rent mentalt; man ser barnen leka i trädgården, man ser sig själv laga mat i köket och man ser hur alla möbler ska placeras. Pang – budgivare tre har lagt ett högre bud än ert. Sms:et från mäklaren gör att man vaknar ur sin dröm och intar en mer realistisk framtoning som alltså innebär att man måste gå vidare så man inte har råd att gå vidare.

Ett hus fullt av dolda fel

I synnerhet så gällde det här ett hus och det ligger faktiskt inte långt ifrån vårt nuvarande. En jättefin villa, underbar trädgård och härlig planlösning; nyrenoverad till tänderna. Vi kände direkt att det det var villan med stort V; det var i den vi skulle spendera våra liv och se barnen växa upp. Så blev det också. Nästan. För, i absolut, absolut sista sekunden kom nämligen ett bud som vi inte hade möjlighet att matcha. Vi satt faktiskt i bilen på väg för att skriva kontraktet då mäklaren ringde. Snopet? Irriterande? Uppgivet? En smula.

Varje gång jag passerar villan så blir jag på dåligt humör. Särskilt när våra renoveringsprojekt dragit ut på tiden. Jag drömmer mig bort och tänker på hur enkelt livet skulle ha varit i den där nyrenoverade villan istället för i vårt, understundom, byggkaos. Nu dock – inte så mycket.

Anledningen till min skadeglädje stavas nämligen dolda fel – tydligen var det ett hus där dolda fel har upptäckts lite varstans. De som köpte huset ligger tydligen i en rejäl konflikt med säljaren och har kontaktat ett juridiskt ombud. Det är inga små saker heller.

Badrummet har en vattenskada – säljaren hade fuskat med fuktspärren. En mindre eldsvåda (inte så roligt kanske) hann stoppas i grevens tid då säljaren tydligen satt en spotlight mitt i en regel. Elen ska också vara felaktigt dragen. Samtliga dessa borde – enligt mig som lekman – klassas som dolda fel och köparen borde ha goda möjligheter att få rätt gentemot säljaren.

Men, det lär ju ta tid – min erfarenhet (vad jag hört) av dolda fel är att de är svåra att bevisa. Är felet förväntat, skulle de ha upptäckts vid besiktningen och är det rapporterat inom en rimlig tid? Vi får hoppas att deras advokat är skicklig. Jag vill ju bara le lite i mjugg – jag vill inte att familjen ska lida mer än nödvändigt bara för att de snodde vårt drömhus framför ögonen på oss. Ett hus som de alltså gärna får behålla. Undra om man ska skicka blommor och tacka dem?

Tyvärr blir det inget recept idag heller. Tiden rinner iväg och jag ska hjälpa en kompis att måla om barnrummet. De väntar sin första unge så det behövs en del förberedelse innan storken kommer. Ciao!

LÄS VIDARE »