Kategori: Jobb

Rusta och matcha i Stockholm – ett program för dig som är arbetslös

Att vara arbetslös är inte något människor drömmer om. Idag finns det bra hjälp att få, som programmet rusta och matcha som finns i Stockholm och andra städer.

Det är inte enkelt att vara arbetslös. Man känner sig lätt utanför. När vänner och familj gör saker så får man stå över. Det blir även en ond cirkel. Ju fler jobb man blir nekad, desto mer tappar man självförtroendet. Ännu värre är de arbetsgivare som inte ens ger ett svar på ens ansökan. Arbetslöshet är tufft och det är inget någon vill hamna i.

I Sverige har vi otroligt bra hjälp även för dem som är arbetslösa. Vi har Arbetsförmedlingen som på olika vis kan hjälpa en med arbetssökandet. De har även program som rusta och matcha, där man verkligen kan få den hjälp man behöver. Många gånger har rusta och matcha lyckats hjälpa människor att få ett jobb.

Gå igenom allt med rusta och matcha

Det är faktiskt många som är arbetslösa bara på grund av ett illa skrivet cv. Att se över cv:t och se vad som kan förbättras är en av de tjänster inom Rusta och matcha som erbjuds. Utöver det tränar man även på att bli intervjuad.

Allt detta gör du tillsammans med din egen personliga coach. Därefter har ni uppföljning. Hur ofta det görs kan variera en hel del. En del har det en gång i veckan, andra har det varannan vecka. Man hittar ett upplägg som passar alla.

Jag föredrar videokonferens

Jag är ingen mötesmänniska. Visst, jag gillar att träffa folk, bjuda in till någon grillkväll då och då och snacka lite skit. Jag gillar att umgås med folk på jobbet också, kanske ta någon öl på fredagskvällen innan man går hem. Men att sitta i grupp och snacka om något ”viktigt ämne” timme ut och timme in är ärligt talat ett riktigt sömnpiller. Föreläsningar har också en sövande effekt på mig har jag märkt. Det hänger väl kvar sen plugget.

Det är inte så att jag inte gillar att lära mig nya grejer, tvärtom, det är bara själva situationen jag har svårt för. Det är något ansträngande med att ha en människa framför sig som vill ha ens konstanta uppmärksamhet och åsikter om allt möjligt. Man måste liksom vara på tårna hela tiden, timme ut och timme in.

Videokonferens funkar

Av någon anledning känner jag inte så när vi då och då har en videokonferens. Det krävs ibland, till exempel om vi är ute på ett bygge och ska ha samråd med en arkitekt som befinner sig någon helt annanstans, eller om vi ska gå någon utbildning. Det är något med tekniken som gör att det känns mer spännande. Dessutom är den där känslan av att vara övervakad borta. Allt det där bidrar till att jag skärper mig helt enkelt.

Idag hade vi utbildning om miljöarbete enligt ISO vad det nu var för nummer, och vi satt fem pers i ett sammanträdesrum och lyssnade på en faktiskt väldigt bra föreläsare som berättade om hur man kan förbättra sitt miljötänk på ett bygge. Och det finns mycket att göra, tro mig. Vi kunde i alla fall lyssna på föreläsaren och samtidigt ha en dialog, ställa frågor och komma med inpass. Bild och ljud var helt perfekt och det kändes som om föreläsaren satt i rummet med oss. I själva verket satt han nere i Malmö, på sitt kontor.

Tekniska framsteg är min melodi

Sånt där gillar jag verkligen, hur ny teknik gör kommunikation mellan människor enklare. Och det blir ett riktigt samtal, man ser och hör varandra lika perfekt som om man satt i samma rum, fast ännu bättre på något sätt. På sätt och vis är det ju samma teknik som när vi snackar med brorsans familj på Skype, men det är lite pålitligare teknik med riktiga kameror och mikrofoner, plus projektor och skärm. Det hackar aldrig. Vissa av kollegorna tycker att det blir för opersonligt, men jag är helt klart för. Ska definitivt kolla upp om det finns fler utbildningar man kan gå via videokonferens.

Funderar på uterum

Hur har nätterna varit då? Jodå, ingen större förändring, det är såklart ännu svårare att komma i säng i tid nu när det börjar bli ljusare. Det blir mycket att man sitter och grubblar. Men jag gillar att grubbla och fundera på framtiden. I natt tänker jag, förutom på det för er säkert fascinerande ämnet videokonferenser, även på hur det skulle vara att göra om altanen till ett uterum och kunna hänga där året om. Man behöver ju inte isolera och hålla på, men om man kan sitta där med infra och några filtar är ju mycket vunnet. Nåja, vi får se vad familjen säger. Husägande är vad alla varnade mig för, ett ständigt projekt. Snacka om att ta med sig jobbet hem. Undrar hur folk som så att säga har tummen mitt i handen pallar. Man har ju sett en del riktigt kassa gör-det-självlösningar genom åren om man säger så.

Nåja, det blir vad det blir. Jag måste börja tänka på refrängen. Klockan är halv tre nu och jag ska upp vid sex, Får se om det blir ett par timmar i alla fall. Klart slut, och kom ihåg: testa videokonferens!

Snuskig arbetsplats

Jag hade – fram till förra helgen – klarat mig från magsjuka i över tio år. Jag brukar hävda att det beror på en kombination av en mage helt byggd i plåt samt att både jag och Maria är noga med hygienen; i synnerhet i köket. Men, som ni säkert alltså listat ut, så var det dags att börja köra upp på porslinsratten igen. Usch; blir man någonsin så hjälplös – går man på samma i sätt i barndom – som då man är magsjuk. Orkeslös, dränerad på all energi, febrig, ynklig, klen – isolerad. Jag fick klara mig själv i huset.

Maria och barnen flyttade in hos svärmor under helgen och detta verkar ha gett resultat då ingen av dem blivit drabbad av denne Montesumas Hämnd. Då jag låg där och svor över livets jäklighet och kräktes upp blåbärssoppa så funderade jag på hur jag kunnat få min magsjuka. Som sagt; vi håller hårt på hygienen här hemma och i och med att ingen i familjen drabbats så drog jag vidare mentalt i min brottsutredning.

Bussen? Föga troligt då jag åkte bil hela veckan innan. Barnens skola? Icke-troligt då ingen blivit drabbad. Gymmet? Eventuellt. Men jag har alltid med mig handsprit och jag är extremt noga med att torka av både maskiner, vikter och bänkar innan- och efter användning. Återstår gör då jobbet och ju mer jag tänker på det – desto mer troligt är det.

Elementärt, min käre Watson. Vår kontorsstädning är nämligen under all kritik och det är faktiskt inte bara jag som reagerat över den här frågan tidigare. Magsjuka har nämligen gått på kontoret förut och då skyllde mina kollegor på vår kontorsstädning (jag var inte direkt uppe på barrikaderna då jag aldrig drabbades) och då lovade chefen bättring. En bättring som syntes i ungefär två månader innan det återgick till det normala: skitiga toaletter, snusk i mikron, äckliga bänkskivor, arbetsplatser fulla av damm och så vidare. En snuskig arbetsmiljö, helt enkelt. Jag har redan börjat agera i frågan och skickat ett mail om hygien och vikten av bättre kontorsstädning till både chefen och mina kollegor. Vi får se om vår städning utökas som en följd av detta (eller om vi byter företag; något som jag också föreslog).

Visst, man vill ju inte vara en person som gör någon annan arbetslös – men någon måtta får det ändå vara: man ska inte behöva bli sjuk på sitt eget jobb! Att gå omkring på huk under en hel helg, att måsta hålla sig i närheten av en toalett hela sin vakna tid och att tvingas se familjen rivstarta bilen och dra till svärmor… Orimligt! Jag kräver bättre kontorsstädning och jag hoppas att mina kollegor stöttar mig i detta.

Jaja, nu jagade jag kanske upp mig lite här. Men det är jobbigt att se en svit på tio år spricka enbart som en följd av att vår chef sparat in pengar på en viktig fråga.

Var det någon som såg Midnattssol förresten? Jag sträcksåg serien då jag var sjuk. Låg med paddan inne på toaletten och tittade. Den var väl helt okej, roligt att se en svensk serie som är lite påkostad och så. Men, visst fanns det några luckor som irriterar och hur tänkte manusförfattarna vid följande delar:

  • Den thailändska damen? Var tog hennes lik vägen och hur i hela världen kunde fransosen komma undan med det? Var det inte en båt som åkte förbi; någon borde sett något?
  • Den knivskurna samen? Vad hände med honom? Han blev knivskuren i gruvan, ragglade omkring och letade täckning – men sedan? Skumt.
  • Mobiltäckningen? Jag har varit i Norrland och jag hade inte mobiltäckning någonstans. Att man plötsligt – mitt på ett kalfjäll – ska ha full täckning är rent ologiskt. Och: varför använde nåjden sig av mobiltelefon om hon redan kunde kommunicera via tankeöverföring? Skumt.

Nåväl: den var okej och jag hoppas att jag inte spoilat allt för mycket här. Receptet då, Hasse – kommer det något sådant? Nej, med tanke på allt snack om magsjuka så utgår dagens recept. Det jag kan säga är att om du blir magsjuk (eller känner att det är på gång): se till att ha hela vitpepparkorn till hands och bunkra upp med blåbärssoppa. Om vi inte hörs innan: God Jul på er alla!

Ny chef på gång…

Vi börjar det här inlägget med ett recept. Jag vet att ni har svårt att hålla er och här kommer därför den lilla anrättning vi kallar Hasses semi-nyttiga tonfiskröra:

Koka upp några ägg. Hacka en sallad. Hacka en purjolök. Blanda ihop en burk tonfisk i lite creme fraise, hacka i rödlök, addera mycket kapris. Rör om. Öppna några burkar makrill. Värm pitabröd i ugnen. Lägg ihop ingredienserna i bröden och – bon appetit!

Godare än vad det låter faktiskt och vill man vara fin så får man också… Ja, ni kan fortsättningen.

På renoveringsfronten intet nytt, för att parafrasera vad den gode Remarque en gång skrev. Vi har inte gjort så mycket på slutet och det känns faktiskt ganska skönt. Allt behöver inte ske på en gång och ibland så måste man – som Maria så vackert säger – också få en chans att bo in sig (vilket torde innebära att vi måste spara ihop lite pengar) och vi har egentligen allt som krävs nu. Köket, badrummet och det nya värmesystemet har tagit oss en bra bit på väg. Jag är nöjd för tillfället!

Det händer dock betydligt mer på jobbet och där pågår det massiva omstruktureringar för tillfället. Wind of Change blåser och Hasse håller hårt i sydvästen. Inte för att jag kommer att drabbas, min tjänst kommer av allt att döma att bli kvar eller också ändras till det bättre. Som så kallad mellanchef så klättrar man egentligen bara uppåt och vårt företag är tillräckligt stabilt för att jag ska slippa oroa mig alltför mycket. Lönen kommer in den 25e, arbetsuppgifterna är stimulerande och arbetskamraterna är fantastiska; jag behöver inte mer än så.

Hade jag haft högre ambitioner så hade jag förmodligen sökt den tjänst som nu blir vakant på jobbet – som VD. Vår VD har nämligen sagt upp sig och jakten på en ny är i full gång. Jag är delaktig i processen att tillsätta en ny och upplägget är ganska intressant. Vi har nämligen lagt ut det på entreprenad och anlitat ett företag som ska sköta denna VD-rekrytering. Förenklat så går det ut på att vi beskrivit vad vi söker, vilka uppgifter som tjänster omfattar, vilka erfarenheter som krävs samt hur vi ser på framtiden. Baserat på detta så kommer företaget vi anlitat att dels gå igenom ett stort register av lämpliga kandidater och de kommer även att headhunta (schhh…) bland andra företag.

Vi slipper alltså det jobbiga med att leta igenom ansökningar, intervjua och lägga kraft på sådant. I slutet av sommaren så kommer istället – om jag fattar det hela rätt – de tre bäst lämpade personerna att presenteras för oss och vi har sedan mandat att välja fritt bland dessa. Väldigt smidigt. Jag såg framför mig helger av extrajobb då vår nuvarande VD meddelade sitt beslut om att sluta.

I natt så visar de en dokumentär om fiske som jag sett framemot länge. De ska fiska i Norge och jag antar att suget kring att kasta lite inte kommer att minska av att se den. Förhoppningsvis så hinner jag ge mig ut en sväng till helgen. Hanna – hör och häpna – sa att hon gärna hakade på om det blir bra väder. Skoj!

Träningen inför Lidingöloppet då? Jodå, jag är igång och har sprungit några mil redan. Tyvärr så har jag fått lite ont i ett knä och har bokat in mig hos en naprapat för att undersöka om det är allvarligt. Min diagnos? Löparknä! Google är fantastiskt ändå…

Maria ska ta med mig på Yoga till veckan och om denna träningsform kommer en utförligare rapport senare. På återhörande!

//Hasse