Sömnlösa Nätter

Jag föredrar videokonferens

Jag är ingen mötesmänniska. Visst, jag gillar att träffa folk, bjuda in till någon grillkväll då och då och snacka lite skit. Jag gillar att umgås med folk på jobbet också, kanske ta någon öl på fredagskvällen innan man går hem. Men att sitta i grupp och snacka om något ”viktigt ämne” timme ut och timme in är ärligt talat ett riktigt sömnpiller. Föreläsningar har också en sövande effekt på mig har jag märkt. Det hänger väl kvar sen plugget.

Det är inte så att jag inte gillar att lära mig nya grejer, tvärtom, det är bara själva situationen jag har svårt för. Det är något ansträngande med att ha en människa framför sig som vill ha ens konstanta uppmärksamhet och åsikter om allt möjligt. Man måste liksom vara på tårna hela tiden, timme ut och timme in.

Videokonferens funkar

Av någon anledning känner jag inte så när vi då och då har en videokonferens. Det krävs ibland, till exempel om vi är ute på ett bygge och ska ha samråd med en arkitekt som befinner sig någon helt annanstans, eller om vi ska gå någon utbildning. Det är något med tekniken som gör att det känns mer spännande. Dessutom är den där känslan av att vara övervakad borta. Allt det där bidrar till att jag skärper mig helt enkelt.

Idag hade vi utbildning om miljöarbete enligt ISO vad det nu var för nummer, och vi satt fem pers i ett sammanträdesrum och lyssnade på en faktiskt väldigt bra föreläsare som berättade om hur man kan förbättra sitt miljötänk på ett bygge. Och det finns mycket att göra, tro mig. Vi kunde i alla fall lyssna på föreläsaren och samtidigt ha en dialog, ställa frågor och komma med inpass. Bild och ljud var helt perfekt och det kändes som om föreläsaren satt i rummet med oss. I själva verket satt han nere i Malmö, på sitt kontor.

Tekniska framsteg är min melodi

Sånt där gillar jag verkligen, hur ny teknik gör kommunikation mellan människor enklare. Och det blir ett riktigt samtal, man ser och hör varandra lika perfekt som om man satt i samma rum, fast ännu bättre på något sätt. På sätt och vis är det ju samma teknik som när vi snackar med brorsans familj på Skype, men det är lite pålitligare teknik med riktiga kameror och mikrofoner, plus projektor och skärm. Det hackar aldrig. Vissa av kollegorna tycker att det blir för opersonligt, men jag är helt klart för. Ska definitivt kolla upp om det finns fler utbildningar man kan gå via videokonferens.

Funderar på uterum

Hur har nätterna varit då? Jodå, ingen större förändring, det är såklart ännu svårare att komma i säng i tid nu när det börjar bli ljusare. Det blir mycket att man sitter och grubblar. Men jag gillar att grubbla och fundera på framtiden. I natt tänker jag, förutom på det för er säkert fascinerande ämnet videokonferenser, även på hur det skulle vara att göra om altanen till ett uterum och kunna hänga där året om. Man behöver ju inte isolera och hålla på, men om man kan sitta där med infra och några filtar är ju mycket vunnet. Nåja, vi får se vad familjen säger. Husägande är vad alla varnade mig för, ett ständigt projekt. Snacka om att ta med sig jobbet hem. Undrar hur folk som så att säga har tummen mitt i handen pallar. Man har ju sett en del riktigt kassa gör-det-självlösningar genom åren om man säger så.

Nåja, det blir vad det blir. Jag måste börja tänka på refrängen. Klockan är halv tre nu och jag ska upp vid sex, Får se om det blir ett par timmar i alla fall. Klart slut, och kom ihåg: testa videokonferens!