Sömnlösa Nätter

Vi ska fixa till uteplatsen

Godkväll kära läsare!

Jag och frun har diskuterat sista dagarna angående att fixa till vår uteplats och rusta upp den lite inför sommaren. Vi har tänkt att köpa nya loungemöbler, ny grill och en ny markis. Markisen behöver vara skräddarsydd för att passa vid vår uteplats och vi har hittat ett företag som säljer markiser i Hägersten. De var väldigt hjälpsamma och vi väntar på en offert just nu. Vi bad dem även att ta fram pris för markiser till våra fönster runt huset. Att sätta markis på fönsterna runt huset är inte så aktuellt, men det kan vara kul att se hur mycket de vill ha. Om de inte är så farligt så kanske vi slår till på fönstermarkiser också.

Min fru vill inreda uteplatsen om jag fixar till altanen. Vi behöver olja brädorna och någon bräda kan behöva bytas ut. Jag får nog ta en extra sväng till Byggmax, sedan vi började renovera i huset så har jag blivit stamkund där. Snart borde jag nästan få rabatt på alla mina köp, så mycket som jag har spenderat hos dem.

Vi är väldigt duktiga på att hitta på nya projekt. Vi har diskuterat att bygga en trädgårdsmur i sluttningen i trädgården. Det gör att vi kan nyttja trädgården bättre som två våningsplan istället för sluttning. Frun har kollat på massor med inspirationsbilder och är riktigt sugen på att fixa det och en stentrappa mellan “trädgårdsvåningarna”.  

Vi har även drömt om att ha en liten damm i trädgården med sådana dära stora guldfiskar i. Det enda som gör att vi tvivlar är fruns rädsla för ormar. Ormar trivs i vatten och vi vill inte ha fler ormar än nödvändigt på vår tomt. Någon gång när frun var ute på tomten så hörde jag ett gallskrik. Då hade hon sett en huggorm som solade på en sten. Den bara låg där, gjorde inte henne något över huvud taget, men den var på vår tomt! När jag sprang ut så stod hon med krattan i högsta hugg och är helt redo att skrämma bort den. Jag tror att ormen kände vibrationerna i marken av mina steg så den flydde fort som sjutton.

Nu svävade jag iväg från tanken med inlägget. Både jag och frun ser fram emot att kunna njuta av både värme och sol på uteplatsen igen. Markis ovanför altanen känns givet så vi kan slappa i skuggan också när det blir riktigt varmt ute.
Nu är det filmdags med familjen. Trevlig kväll på er.

LÄS VIDARE »

På jakt efter nya markiser

Sommaren börjar närma sig och likaså sommarhettan, därför tänkte jag att det är läge att skaffa nya markiser till huset såhär års. Visst är det självklart härligt med sommar och sol, men ibland kan det bli lite för mycket av det goda. Fönstren ger ljus och rymd, stora glaspartier är oerhört fantastiska mot en vacker utsikt. Men, allt för varma och soliga sommardagar kan ta över då det till och med kan komma in oönskat mycket hetta i rummen. Det kan då vara skönt att ha en markis för att minska ljusinsläpp, få bort bländning, till exempel ljus som når tv, dator eller helt enkelt minimera insyn inne i huset. Är det inte tillräckligt mörkt i rummet kan det också vara svårt att somna under ljusa sommarnätter och  då kan det i sådana lägen vara skönt med någon form av solskärmning.

Vilken markis ska man välja?

Det finns en hel del att tänka på innan man väljer en markis och därför är det också bra att veta vilket område i huset man vill skydda. Är det till exempel på en veranda, trädgård, terrass, balkong eller interiör man har tänkt sig en markis? Är det i syfte att skydda sig mot UV-strålning, insyn, solljus eller kanske regn? För att välja bästa möjliga solskydd är det av stor vikt att känna till husets läge. Solens placering påverkar andelen tillgänglig skugga under markisen. I mitt fall har jag tänkt montera en markis på vår uteveranda där vi har väldigt mycket sol på baksidan under morgon fram till eftermiddagarna. Det känns skönt att kunna skärma av ibland om det är så att man skulle vilja ha mer skugga vid vissa tillfällen. Markiser är även bra solskydd för att stänga ute värmen och sänka temperaturen invändigt. Den typ av solavskärmning som jag kommer montera på utsidan av fönstret kommer ha stora fördelar genom att det stoppar solstrålarna redan innan det hinner träffa och värma upp fönsterrutan.

Jag tycker även att markiser är oerhört snyggt då det ger ett estetiskt lyft åt huset om den är av bra kvalitet. En markis med bra kvalitet är avgörande för hur länge den håller och det blir därför en bra investering man kommer ha glädje och nytta av länge. Företag med specialistkompetens inom markiser är ofta med i Svenska Solskyddsförbundet och har hög kvalitet på sina produkter och tjänster. Mitt tips är att vända sig till ett solskyddsföretag där man kan få professionell hjälp och produkter med garanterad hållbarhet!

LÄS VIDARE »

För jävligt – grannen har haft inbrott!

I förrgår kväll, sent på natten, strax efter 01.30 hade mina vänner, mina närmsta grannar olyckligtvis inbrott hemma hos sig här hemma i Stockholm. Det känns för jävligt och trist att tjuvarna kom undan så lätt och tog sig in i deras hus under kvällen när de inte var hemma. Bara känslan av att man vet att någon har varit inne i sitt hus och rotat bland ens privata saker gör mig illamående och upprörd. Nattugglan i huset som jag är önskade jag att jag kunde ha gjort någonting för att stoppa dem, men de var för snabba och jag fick inte tillsyn på tjuvarna för fem öre trots att jag var vaken.

Obehaglig känsla

Det här är tredje vändan under detta halvår det har blivit inbrott i mitt kvarter och det känns inte bra att man ska behöva gå runt och känna sig osäker om något kommer hända oss. Det måste vara en sådan obehaglig känsla som jag aldrig någonsin vill uppleva. Trots att grannarna hade larm inkopplat så var det försent när polisen kom till platsen, det handlar om knappt ynka 10 minuter så hade de gjort sitt “jobb” och dragit därifrån. Tjuvar som är expert inom sitt område vet vart de ska leta, hur de ska leta och hur de snabbt tar sig därifrån. Det känns som att även om larm är en viktig del i huset gör det inte alltid rätt för sig då tjuvarna är medvetna om det och gör inbrottet innan larmcentralen hunnit till platsen och då är det tråkigt nog försent. Jag själv som låg vaken hörde inte ens larmet och bor två hus ifrån, det känns verkligen inte bra! Jag och min fru har diskuterat saken och kommit fram till att vi vill investera i en säkerhetsdörr för att känna oss någorlunda trygga och därmed veta med oss att vi försvårar situationen till ett inbrott i vårt hus. Frågan är; var hittar man en bra säkerhetsdörr i Stockholm?  

Bra säkerhetsdörrar

Jag har hittat en bra sida som är experter på dörrar och inbrottsskydd där vi kommer beställa vår nya säkerhetsdörr, detta kommer att förbli vår bästa dörrvakt! Det känns som ett mycket bra val för oss och som en god investering att minimera riskerna för inbrott framöver. De har både inbrottsskyddande fönster, branddörrar och säkra ytter dörrar i olika utseenden man kan välja bland. Med en ny säkerhetsdörr kommer vi kunna slappna av lite bättre och känna oss tryggare i vårt hem. Vi valde en dörr med flera lager stålplåt och mineralull tillsammans med invändig förstärkning som ger en stark dörrkonstruktion. Den dörren är helt enkelt mycket svår att bryta sig in i, med ett så kallat inbyggt flerpunktslås. Alla borde investera sig i en säkerhetsdörr för säkerhetens skull tycker jag!

LÄS VIDARE »
Blå färg

Tro det eller ej – jag är en ganska duktig målare

Efter tak- och golvfix är det nu dags för ett hemmafix som gamle Hasse faktiskt tycker om – att måla. Det är inget jätteprojekt som kräver en erfaren målare utan bara mitt arbetsrum som ska piffas till.

Arbetsrum och arbetsrum förresten, så himla mycket jobb har det inte blivit gjort därinne. De gånger jag jobbar hemifrån sitter jag hellre i köket (det är nära till kaffet! och kakorna…och kaffet igen!) Eller ligger i sängen (det är nära till kudden! Lite längre till kaffet dock, ett problem helt klart).

Men nu ska det alltså målas om i arbetsrummet, och jag är faktiskt en bättre målare än vad man skulle kunna tro. En gång i min ungdom praktiserade jag på en målerifirma i två veckor eller om det var tre. Det var bland annat där jag lärde mig att hålla färgen, något jag haft god nytta av senare i livet, i många olika sammanhang (inte minst när frugan undrar vem som druckit upp allt kaffe och ätit alla kakor).

Skämt åsido, så tycker jag att det är skönt och avslappnande att måla, man kan låta tankarna vandra i väg och tänka på ditten och datten som man inte har tid med att fnula på annars. Som varför gult och blått blir grönt? Personligen tycker jag att brunt vore ett mer logiskt resultat av den blandningen, men någon lysande kemist har jag aldrig varit. Varför blir det grönt? Vem bästämde att det ska vara så? Ett av livets stora mysterium, håll med om det.

Apropå blått så är det en nyans av den ädla färgen jag tänkt mig att ha i arbetsrummet. Vi hade en omröstning här hemma och chockrosa med gröna prickar vann med en förkrossande majoritet, men som väl är har jag vetorätt i Hasses Säkerhetsråd, så det blir blått i alla fall. Blott blått är det som gäller.

Nåväl, jag har stor respekt för det nobla hantverket måleri och det är snart dags att börja med förberedelserna. Eller ska jag bara ringa en målare i stället och ta en bira istället? Fortsättning följer.

Något recept blir det inte idag, men lovar att återkomma med min berömda mjuka pepparkaka när det börjar lacka mot jul.

På återhörande och om någon kan förklara det här med att blått och gult blir grönt så är det bara att höra av sig.

LÄS VIDARE »

Jaha, då måste vi fixa golvet också

Dagens klyscha: ”en olycka kommer sällan ensam”. Förlåt, men det är svårt att ”fånga dagen” och känna att ”man ser glaset som halvfullt istället för halvtomt” när allting strular.

Men vad är det som har hänt, undrar du förstås, kära läsare. Jo, det ska jag berätta för dig. Först ska jag bara slå huvudet i tangentbordet några gånger..

Så, klart. Som jag berättade i vårt förra inlägg så började taket läcka där hemma. Vi hittade en bra takläggarfirma som kunde hjälpa oss, tack för det! Men det var bara början på problemen.

Läckan förstörde golvet

När takläggaren hade tagit bort skyddsplasten, så upptäckte vi det: läckaget hade pågått så pass länge att golvet blivit fuktskadat. Satan i gatan! Parketten var mörk och såg helt murken ut på sina ställen. Inget problem, tänkte jag först, det där har jag ju varit med om förut, som när nån av ungarna välte ut den stora krukan med Monsteran krossades. Det blev en rejäl fläck och jag trodde först att vi skulle bli tvungna att lägga om hela den förbenade parketten. Det visade sig dessutom att krukan hade småsipprat ut vatten under en längre tid utan att vi märkt något. Men det här gick att fixa med lite hårt slipjobb, fick vi veta av grannen Tobias, som jobbade på en golvläggarfirma förut.

Men inte den här gången, Vi bjöd Tobias på en java och han kom över och kollade fuktskadan. Rynkan i hans ögonbryn lovade inte gott, och den analysen visade sig snabbt vara korrekt. ”Det här går nog inte att rädda, ni måste byta ut parketten på de här två ställena,”  sade han och pekade på två stora, murkna fläckar med flera meters mellanrum.

Inte mer renovering, please

Okej, tänkte jag. Ska väl inte vara nåt större problem, men Maria var av en helt annan uppfattning. Hur skulle det se ut, sade hon, med ny parkett inskjutet i den här gamla slipade, slitna, ingångna parketten.

Så vi måste lägga om hela skiten då, sa jag (ni får ursäkta mitt för dagen lite ovårdade språk, men ibland blir man bara så less).

Efter allt renoveringsstrul den senaste tiden så var det beskedet det sista jag ville ha, bortsett från att ha drabbats av typ klamydia eller nåt. Just nu skulle jag bara vilja sjunka ner i soffan med en påse sourcreamchips och kolla på nya Homelandsäsongen eller se i fatt mig på Game of Thrones.

Matta kanske kan vara en lösning

Men vi måste göra något innan golvet börjar spricka eller bli ännu fulare. Maria kom som vanligt på en lösning, hon är ju som vår egen lilla Ernst. Varför inte skippa parketten och lägga in en matta istället? Jag måste erkänna att min första reaktion var negativ, jag associerade till de äckliga luddiga heltäckningsmattor som alla hade när jag var liten. Aldrig! Men det är andra tider nu, har jag förstått och det finns mattor som inte skulle ge mig ångest. Plastmattor, tygmattor, rya, velourmattor, nålfilt. Ett visst jobb med detta också, men inte som att riva upp och lägga en ny parkett i alla fall.

Så nu på lördag ska vi ut till stormarknaden och uppsöka vår lokala mattläggare. Ungarna sportar, så vi kan kolla runt i lugn och ro dessutom. Hur de går med det här projektet kommer vi säkert att återkomma till, var så säkra.

 

Dagens recept

Just nu är jag mer i behov av rejäl ”comfort food” istället för nåt hälsosamt (det får bli en extra sväng till gymmet). Här bjuder jag på en riktig fettbomb inspirerad av Guy Fierii. Den där blonderade, tatuerade kocken som åker runt i USA och skriker och käkar fet mat på syltor, ni vet. Håll till godo!

Hasses flottiga butterburger:

Ingredienser:

Smör, gul lök, hamburgerbröd, mald högrev.

Så här gör du:

Hacka upp löken i små bitar. Stek därefter upp köttpucken och stek då även brödet lite så att det blir frasigt och får en varm yta. Lägg köttet på brödet i botten och lägg löken på köttet. Lägg sedan två stora matskedar smör på brödet. Sedan pressar du locket lite så att smöret smälter genom löken, till köttet och sedan till bottenbrödet. Sedan är det bara att lägga till passande tillbehör och låta smöret rinna nedför hakan.

PS I Guy Fieris program så stoppade kocken även in en stor kryddad smörbit i själva köttpucken! Men så långt går inte jag, vill helst leva åtminstone tills barnen har tagit studenten…

 

LÄS VIDARE »
Läckande tak

Katastrof! Taket läcker – något måste ha gått fel vid den tidigare takrenoveringen

Att något inte är som det ska vara är tydligt. För två månader sedan la företaget (som vi inte väljer att nämna vid namn) sista delen på plats på vårt nya tak. Efter att de renoverat i flera veckor var de äntligen klara. Nu kunde vi njuta av ett nytt tak som både var snyggare och skulle hålla bättre än det gamla. Vi fick i alla fall hälften rätt.

 

För snyggt är det absolut. Med tanke på hur snett och vint det gamla taket var är det ett ansiktslyft för hela bostaden med ett nytt tak. Men funktionellt verkar det inte vara. Taket läcker och det en hel del. Vi bor nu med en lite udda inredning där handdukar och hinkar matchar soffor och bokhyllor. Det handlar väl inte om flera liter per dag men att det ens kommer in fukt genom taket är knappast något lyckat.

 

Det första som vi gjorde var att ringa byggföretaget som nu lovat att komma ut att se på felaktigheterna. Men de kommer om cirka en vecka och för att minimera skadorna har vi hyrt in ett väderskydd för att täcka vårt läckande tak. Känns lite som att sätta plåster på ett blödande sår.

Här kommer tips från egna erfarenheter

  • Anlita oberoende besiktningsman

Det är klart att man litar på att hantverkarna gör ett bra jobb. De är ju proffs på det de gör – inte vi. Men uppenbarligen ska man inte vara så godtrogen. Flera av våra vänner har även frågat varför vi inte hade anlitat någon besiktningsman. Svaret är nog bara att vi inte hade kunskapen om att man borde göra det. Det kostar lite men hade vi gjort det hade felen kanske upptäckts i tid.

 

  • Betala alltid mot faktura

De som vill ha betalat kontant eller via andra vägar är inte tillräckligt seriösa. I vårt fall har vi fått en faktura med 30 dagars betalningstid så vi har i alla fall skött oss. Men betala den kommer vi inte att göra förrän felen är åtgärdade.

 

  • Vägar framåt

Först blir det att klaga hos företaget. Fixar de inte problemet kommer vi göra en anmälan till ARN. Det är inte säkert att det hjälper men de flesta företag vill ju undvika att hamna på deras svarta lista. En lista med företag som inte följer de råd som ARN ger. Ett tips blir därmed även att alltid kontrollera den listan mot de företag som ger offerter.

 

  • Anlita större företag

Är det smart att anlita ett byggföretag med två anställda och som funnits på marknaden i två år? Kanske. Kanske inte. Men vår rekommendation är att välja större och mer etablerade företag som har längre erfarenhet. Vad vi valde denna gång? Gissa…

LÄS VIDARE »

Snuskig arbetsplats

Jag hade – fram till förra helgen – klarat mig från magsjuka i över tio år. Jag brukar hävda att det beror på en kombination av en mage helt byggd i plåt samt att både jag och Maria är noga med hygienen; i synnerhet i köket. Men, som ni säkert alltså listat ut, så var det dags att börja köra upp på porslinsratten igen. Usch; blir man någonsin så hjälplös – går man på samma i sätt i barndom – som då man är magsjuk. Orkeslös, dränerad på all energi, febrig, ynklig, klen – isolerad. Jag fick klara mig själv i huset.

Maria och barnen flyttade in hos svärmor under helgen och detta verkar ha gett resultat då ingen av dem blivit drabbad av denne Montesumas Hämnd. Då jag låg där och svor över livets jäklighet och kräktes upp blåbärssoppa så funderade jag på hur jag kunnat få min magsjuka. Som sagt; vi håller hårt på hygienen här hemma och i och med att ingen i familjen drabbats så drog jag vidare mentalt i min brottsutredning.

Bussen? Föga troligt då jag åkte bil hela veckan innan. Barnens skola? Icke-troligt då ingen blivit drabbad. Gymmet? Eventuellt. Men jag har alltid med mig handsprit och jag är extremt noga med att torka av både maskiner, vikter och bänkar innan- och efter användning. Återstår gör då jobbet och ju mer jag tänker på det – desto mer troligt är det.

Elementärt, min käre Watson. Vår kontorsstädning är nämligen under all kritik och det är faktiskt inte bara jag som reagerat över den här frågan tidigare. Magsjuka har nämligen gått på kontoret förut och då skyllde mina kollegor på vår kontorsstädning (jag var inte direkt uppe på barrikaderna då jag aldrig drabbades) och då lovade chefen bättring. En bättring som syntes i ungefär två månader innan det återgick till det normala: skitiga toaletter, snusk i mikron, äckliga bänkskivor, arbetsplatser fulla av damm och så vidare. En snuskig arbetsmiljö, helt enkelt. Jag har redan börjat agera i frågan och skickat ett mail om hygien och vikten av bättre kontorsstädning till både chefen och mina kollegor. Vi får se om vår städning utökas som en följd av detta (eller om vi byter företag; något som jag också föreslog).

Visst, man vill ju inte vara en person som gör någon annan arbetslös – men någon måtta får det ändå vara: man ska inte behöva bli sjuk på sitt eget jobb! Att gå omkring på huk under en hel helg, att måsta hålla sig i närheten av en toalett hela sin vakna tid och att tvingas se familjen rivstarta bilen och dra till svärmor… Orimligt! Jag kräver bättre kontorsstädning och jag hoppas att mina kollegor stöttar mig i detta.

Jaja, nu jagade jag kanske upp mig lite här. Men det är jobbigt att se en svit på tio år spricka enbart som en följd av att vår chef sparat in pengar på en viktig fråga.

Var det någon som såg Midnattssol förresten? Jag sträcksåg serien då jag var sjuk. Låg med paddan inne på toaletten och tittade. Den var väl helt okej, roligt att se en svensk serie som är lite påkostad och så. Men, visst fanns det några luckor som irriterar och hur tänkte manusförfattarna vid följande delar:

  • Den thailändska damen? Var tog hennes lik vägen och hur i hela världen kunde fransosen komma undan med det? Var det inte en båt som åkte förbi; någon borde sett något?
  • Den knivskurna samen? Vad hände med honom? Han blev knivskuren i gruvan, ragglade omkring och letade täckning – men sedan? Skumt.
  • Mobiltäckningen? Jag har varit i Norrland och jag hade inte mobiltäckning någonstans. Att man plötsligt – mitt på ett kalfjäll – ska ha full täckning är rent ologiskt. Och: varför använde nåjden sig av mobiltelefon om hon redan kunde kommunicera via tankeöverföring? Skumt.

Nåväl: den var okej och jag hoppas att jag inte spoilat allt för mycket här. Receptet då, Hasse – kommer det något sådant? Nej, med tanke på allt snack om magsjuka så utgår dagens recept. Det jag kan säga är att om du blir magsjuk (eller känner att det är på gång): se till att ha hela vitpepparkorn till hands och bunkra upp med blåbärssoppa. Om vi inte hörs innan: God Jul på er alla!

LÄS VIDARE »

Ny belysning i köket

Jag har kommit över den största besvikelsen över den bittra sordin i hockeyn och är nu på fötterna igen. Tennisarmbågen har läkt och jag har så smått börjat träna igen. Det är ett gäng på jobbet som börjat spela padel och det verkar vara otroligt roligt; åtminstone om man ska tro snacket i fikarummet. Tyvärr så involverar denna sport i allra högsta grad ett racket och det verkar klokast att vänta någon månad innan jag hoppar på det tåget. Risken är väl att jag är totalt sämst och att jag inte vill spela det igen. Mitt humör brukar, sa han med stor självinsikt, ha en förmåga att ställa till det då det kommer till sport i allmänhet och gällande racketsporter i synnerhet. Jag har alltid passat bäst inom lagsporter där man – på många sätt – kan bli peppad, ge beröm själv och hjälpas åt.

Är man ensam, med ett racket (eller en golfklubba; jag har även testat på golf med uselt resultat) så är man utlämnad åt sig själv och dääämonerna, som Bergman skulle sagt. Jag blir arg, jag blir tokig på mig själv och plötsligt så kan jag knappt spela. Det som talar för padel är att man tydligen spelar två och två. Jag ska definitivt testa då armbågen är helt läkt!

Sedan senast så har det hänt lite med huset. Vi har tagit in offerter för taket och haft några takläggare på besök för kontroller. Den gemensamma uppfattningen verkar vara att taket håller över vintern och därför så har vi beslutat att lägga projektet på is till våren. Det gör att vi hinner – förhoppningsvis – spara ihop lite pengar också. Vintern var det… Var kom den här snön ifrån egentligen? Hösten uteblev. Den kom, den såg och den förlorade. Kung Bore står som segrare och – faktiskt – inte mig emot. Vintern är trevlig, det blir ljusare och det finns lite mer att göra än under den alltjämt överskattade hösten.

I förrgår så satte vi den sista touchen på köket och detta genom att sätta spotlights i taket. Jag har hållit på att höja taket och satt panel under den senaste veckan. Spotlightsen fick dock en elektriker sätta och koppla in. Jag har läst lite för många skräckhistorier för att våga chansa med elektricitet (olagligt i många fall dessutom, det ska vi inte glömma) och gällande spotlights så verkar det vara vanligt att vi hemmasnickrare sätter sådana i exempelvis en träregel och där det till slut blir sådan överhettning att det börjar brinna.

Usch, jag kan inte tänka mig något värre. Att stå och förklara för familjen att en brand berodde på att jag var för snål för att anlita en elektriker. Hemska tanke. Mycket kan jag göra själv, men el – det rör jag, helt enkelt inte. Bra blev det; ljuset i köket är perfekt. Vi har spotlights i taket  som allmänbelysning, vi har spotlights över diskbänk/arbetsbänk för arbetsbelysning. Över köksön har vi två svarta industrilampor för ytterligare ljus vid exempelvis hackning av grönsaker och som en sista knorr så har Maria satt ut lite mysbelysning här och var. Perfekt och enligt inredningens ABC (åtminstone enligt Marias sätt att se på saken).

Sa vi inte något om hackning och leder inte det till något? Jo, det är naturligtvis dags för Hasses recept. Denna gång håller vi det vegetariskt.

 

Halloumi Stroganoff ala Hasse

Du behöver: två förpackningar halloumi. En gul lök. En burk krossade tomater. En vitlök. Några champinjoner. Tomatpuré. Salt och peppar. Ris.

  • Hacka halloumin in små tärningar och stek dessa i en lite olja på låg värme.
  • Låt dem bli gyllenbruna (det tar lite tid) och lägg allt på hushållspapper så att fettet rinner av.
  • Fräs på lök, vitlök, champinjoner i lite olja i en stekpanna.
  • Häll över burken med krossade tomater och tillsätt en sked med tomatpuré.
  • Låt allt stå och puttra en stund på låg värme. Under tiden kan du koka ris och hacka en god sallad.
  • Då röran är krämig och riset är färdigkokt så lägger du halloumin över tomatröran och rör om.
  • Servera och njut!
LÄS VIDARE »
Brädspel

Röjning på vinden och en nostalgisk resa

Jag fick något slags ryck i förrgår kväll. Jag och Maria hamnade i en liten dispyt kring ordningen i hallen. Eller snarare bristen på ordning i densamma. Vi har trots allt gjort så fint där med fototapeten och allt annat – men ändå så tog det inte mer än några veckor innan ordningen (oordningen alltså) var återställd. Skor slängda i hörnen, en mössa här, en vante där – Marias sjuhundra rockar hängande över varje krok, hennes kängor stående på varje millimeter av skohyllan. Lukas och Hanna är i sammanhanget nästintill oskyldiga; jag retar/retade mig mest på Maria och hennes förmåga att ta upp allt utrymme. Något som jag, synnerligen diplomatiskt, poängterade. Hennes svar var inte fullt lika diplomatiskt då hon snabbt räknade upp de saker som yours truly ägde och som även de låg i hallen.

  • Träningsskor
  • Kängor
  • Löparskor
  • Ett stycke innebandyklubba
  • En träningsväska
  • En handduk hängande på tork över elementet
  • En keps
  • En mössa
  • Ett par bruna skinnhandskar
  • Samtliga fyra par sommarskor.

 Oj. Hon kommer definitivt inte att få någon FN-tjänst, det vågar jag nästan lova. Men hon fick fram en poäng och i bakspåret (jag stretade naturligtvis emot lite och vägrade erkänna att någon av de saker märkta Hasse inte var där av speciella anledningar) av denna så gick jag upp på vinden för att hämta en kartong att packa ner de överflödiga sakerna i. En rejäl rensning, helt enkelt. Viktigt att poängtera innan jag fortsätter: även Marias grejer gick samma öde till mötes – det var alltså inte bara mina saker som plockades bort; en uppenbar seger för diplomatin.

Väl på vinden så började jag av någon oklar anledning att rota i andra kartonger; jag var väl fortfarande lite upprörd och behövde ha någonting att göra, antar jag. Det ville sig dock inte bättre än att jag hittade barnens gamla leksaker i en kartong. Böcker, barnspel, nallar, tåg, bilar – allt! En hel barndom paketerad i en brun kartong. Så vemodigt på något sätt; men ändå otroligt roligt. Jag satt däruppe på vinden och bara mindes.

Jag kom ihåg Lukas försök till fusk i Jakten på den Försvunna Diamanten, jag mindes Hanna som alltid ville höra samma saga (och som kunde varenda litet ord), jag kom plötsligt ihåg hur mycket vi byggde med Lego och hur roligt vi hade med bilbanor. Jag vet inte, men jag satt säkerligen i 45 minuter innan Maria ropade på mig. Hon trodde väl att jag satt där på vinden och grät över den uppenbara prestigeförlusten som låg i att kartongen jag bar upp hade fler av mina saker än hennes. Men; till slut kom även hon upp och då hon såg vad jag höll på med så blev även hon drabbad av samma nostalgiska rus som jag. Vi satt där och skrattade, återberättade och levde oss in i historierna.

  • Minns du när…
  • Kommer du ihåg…
  • Den här då – kommer du inte ihåg…

Och så vidare. Vi tog helt enkelt en resa nedför Memory Lane och det var så himla trevligt. Någon gång ska vi överraska Lukas och Hanna med en spelkväll där deras favoriter betas av en efter en. Spelkvällar för övrigt, vad hände med dem? Förut spelade vi jämt spel, nu sitter alla vid varsin skärm av något slag och stirrar. Tråkigt, där får vi verkligen rycka upp oss. Och kan man ens få tag i spel som den Försvunna Diamanten längre? Kanske hos http://www.storochliten.se/ – det var ju en favoritaffär en gång i tiden. Får ta och kolla upp det någon gång.

Vi fortsätter resan längs Minnenas Allé och detta genom receptet på den maträtt som Hanna älskade som barn: Hasses Pannkaka.

Du behöver: 2 ½  dl vetemjöl. ½  tsk salt. 6 dl mjölk. 3 ägg. 3 msk smör. Ett paket bacon.

  • Stek bacon krispigt och låt det rinna av på lite hushållspapper
  • Blanda mjöl och salt i en bunke. Vispa i hälften av mjölken så att det blir en slät smet; addera därefter resten av mjölken och vispa i äggen.
  • Använd en mugg och skopa i smeten i en stekpanna – komplett med en klick smör.
  • Stek pannkakorna frasiga. Tips. Håll kopp på bubblorna; när det börjar bubbla upp i mitten så är det dags att vända.
  • Servera tillsammans med sylt och lite bacon (för underbar sälta, och kanske mer för de vuxna barnen – läs: Hasse).
  • Bon Appetit!
LÄS VIDARE »

Tillbaka till gymmet!

gymbild

Ni kommer kanske ihåg att jag drabbades av tennisarmbåge nyligen? Jag hade flera olika teorier om orsaken till smärtan. Mest trodde jag det berodde på allt renoverande och monotona rörelser, och det visade sig stämma ganska bra när jag efter ett tips från min gamle hockeypolare David gick till naprapaten. Doktor Knak (eller Sofia som hon egentligen heter) behövde bara titta på mig en liten stund för att kunna konstatera vad som behövdes: lite behandling – och mycket vila.

Han böjde och bände lite på mig och körde på med någon sorts märkliga elstötar och efter några behandlingar kändes det betydligt bättre. Visst ilar det till lite grann i armen ibland, men det är så otroligt mycket bättre än bara för några veckor sedan. Tack Sofia för det.

Men ett problem kommer sällan ensamt, som det brukar heta. Doktor Knak beordrade mig att vila, och även om jag ser mig själv som en ganska aktiv person så är jag inte den som skulle ifrågasätta en sådan auktoritet som Sofia. Med andra ord har det blivit en hel del glass, chips och tittande på gamla Seinfeld-avsnitt och nya Netflix-dokumentärer. Jag fick exempelvis till sist tid att se den omtalade Making a Murderer. Jag tror att Steven Avery är skyldigt, det verkar vara för bra för att vara sant att han inte skulle ha utfört mordet. Därmed är det ju uppenbart att kusinen Brendan är oskyldig, sorgligt att se hur poliser och åklagare mer eller mindre tvingade ett erkännande ur den stackars killen!

Ja, ni märker att jag engagerade mig i den här historien, jag såg alla avsnitten på några dagar, barnen kom knappt nära tv:n i flera dagar. De sitter ju förresten mest vid sina Ipads ändå, undrar om de ens vet vad en tv är?
Skämt åsido, allt detta stirrande på streamad tv kombinerat med en del ”nyttigheter” har gjort att jag har gått upp i vikt. Ingen total katastrof, men några pannor extra handlar det om. Sluta äta gott tänker jag inte göra, det är otänkbart, men det är nog dags för ett besök på gymmet igen. Tror inte tennisarmbågen tillåter någon innebandy ännu, hur som helst tror jag inte att jag skulle kunna titta doktor

Knak i ögonen om jag kom tillbaka med en ny tennisarmbåge. Löpband, crosstrainern och lite ben och rygg lär det bli, ialla fall till en början.

Gymmet alltså. Känns kul, det fanns en tid då träningen var det viktigaste i livet, men på senare året har gymkortet mest legat oanvänt i plånboken. Men nu är det dags, jag vill ju inte komma upp i 0,1 ton på vågen, som min polare Jocke så träffande brukar säga.
Ska man orka träna på gym så måste man äta ordentligt.

Här är  Hasses legendariska fläskkotletter med gräddsås.
Så här gör du:
• Skala potatisen och koka den i saltat vatten. Pressad potatis är ett bra tips till den här kotletten!
• Salladen består av lite tunt skivade tomater med sockerärtor över. Piffa med olja, vinäger, salt och peppar.
• Skär fläskkotletten i skivor. Gnid in kotletterna med lite hackad vitlök. Krydda på båda sidorna med salt och peppar. Hetta upp olja eller smör i pannan och stek kotletterna lagom på båda sidor. Slå på köttfond och grädde och koka ihop allt i några minuter.
• Servera med potatis och sallad: Mums!

LÄS VIDARE »