Inget fiske – men Yoga!

Det blev inget fiske i helgen. Hanna och jag stack in på Nacka Forum istället och hon fick shoppa loss lite. Hon köpte en jacka och ett par skor. Det är konstigt att ju äldre de blir, desto exklusivare smak får de. Tretton år och redan en fashionista med ytterst sofistikerad smak, Hanna kommer att ruinera oss. Husrenoveringen är en baggis i jämförelse!

Skämt åsido, det är jäkligt skoj att hon vill hänga med farsgubben ibland också och att vi två får lite tid tillsammans då och då. Lunch, shopping, snack om skolan och livet… Roligt!

Även jag och Maria fick en chans att umgås i veckan. I tisdags så var vi nämligen på yoga tillsammans. Ja, du läste rätt. Y.O.G.A. Jag var minst sagt skeptiskt då vi satte oss i bilen och jag väntade mig en timme av ren tristess. Kalla mig gammalmodig, men ska jag träna så vill jag svettas och jag vill ta ut mig. Ligga på en matta och stretcha är, helt enkelt, inte min kopp thé. Låt oss säga så här: jag hade fel.

Jag tror aldrig att jag svettats så mycket som jag gjorde efter det där passet och det berodde inte på ventilationen. Det var riktigt jobbigt – men ändå skönt på samma gång. Maria sa efteråt att hon bokat in oss på den jobbigaste delen av yoga – ashtanga – och att hon gjort det för att jäklas. Jag förstår varför hon är så vältränad; hon går tre gånger i veckan och var sjukt skicklig. Jag får villigt erkänna att jag tyckte att det var roligt, jobbigt och väldigt avslappnande.

Ni vet vilken nattuggla jag är i vanliga fall. Efter det här passet så somnade jag klockan tio på kvällen! Ashtanga Yoga alltså, vem kunde tro det. Jag har anmält mig till två pass till och jag hoppas att det är ett liknande gäng där då. Det var killar (gubbar…) i min ålder, det var tjejer, det var äldre damer och det var yngre grabbar. Alla körde efter sina förutsättningar och det gjorde att det inte kändes pinsamt, trots att jag förmodligen var absolut sämst. Stela pinnen var väl den enda ställningen jag behärskade fullt ut…

Ashtanga är härstammar från Indien och det gör också det här receptet: Hasses Indiska Kyckling!

Köp naturell yoghurt, en indisk krydda vid namn Garam Masala och några kycklingfileér. Blanda ihop två deciliter yoghurt, två matskedar Garam Masala, en pressad vitlöksklyfta i en plastpåse. Salta och peppra kycklingen (gnugga gärna på lite av den indiska kryddan också) och lägg fileérna i påsen. Lägg in i kylen i ett dygn. Tänd grillen, plocka fram kycklingen och njut! Servera med ris eller något annat som du tycker om. Gör några röror – vitlök, curry, salsa – och hacka en god sallad. Dryck: Öl och lämpligen av märket Cobra. Bon Appetit!

Om det är gott? Ja, dessa kycklingfileér är verkligen Goa.

Förlåt.

Nu blev jag hungrig. På återhörande!

// Hasse

Ny chef på gång…

Vi börjar det här inlägget med ett recept. Jag vet att ni har svårt att hålla er och här kommer därför den lilla anrättning vi kallar Hasses semi-nyttiga tonfiskröra:

Koka upp några ägg. Hacka en sallad. Hacka en purjolök. Blanda ihop en burk tonfisk i lite creme fraise, hacka i rödlök, addera mycket kapris. Rör om. Öppna några burkar makrill. Värm pitabröd i ugnen. Lägg ihop ingredienserna i bröden och – bon appetit!

Godare än vad det låter faktiskt och vill man vara fin så får man också… Ja, ni kan fortsättningen.

På renoveringsfronten intet nytt, för att parafrasera vad den gode Remarque en gång skrev. Vi har inte gjort så mycket på slutet och det känns faktiskt ganska skönt. Allt behöver inte ske på en gång och ibland så måste man – som Maria så vackert säger – också få en chans att bo in sig (vilket torde innebära att vi måste spara ihop lite pengar) och vi har egentligen allt som krävs nu. Köket, badrummet och det nya värmesystemet har tagit oss en bra bit på väg. Jag är nöjd för tillfället!

Det händer dock betydligt mer på jobbet och där pågår det massiva omstruktureringar för tillfället. Wind of Change blåser och Hasse håller hårt i sydvästen. Inte för att jag kommer att drabbas, min tjänst kommer av allt att döma att bli kvar eller också ändras till det bättre. Som så kallad mellanchef så klättrar man egentligen bara uppåt och vårt företag är tillräckligt stabilt för att jag ska slippa oroa mig alltför mycket. Lönen kommer in den 25e, arbetsuppgifterna är stimulerande och arbetskamraterna är fantastiska; jag behöver inte mer än så.

Hade jag haft högre ambitioner så hade jag förmodligen sökt den tjänst som nu blir vakant på jobbet – som VD. Vår VD har nämligen sagt upp sig och jakten på en ny är i full gång. Jag är delaktig i processen att tillsätta en ny och upplägget är ganska intressant. Vi har nämligen lagt ut det på entreprenad och anlitat ett företag som ska sköta denna VD-rekrytering. Förenklat så går det ut på att vi beskrivit vad vi söker, vilka uppgifter som tjänster omfattar, vilka erfarenheter som krävs samt hur vi ser på framtiden. Baserat på detta så kommer företaget vi anlitat att dels gå igenom ett stort register av lämpliga kandidater och de kommer även att headhunta (schhh…) bland andra företag.

Vi slipper alltså det jobbiga med att leta igenom ansökningar, intervjua och lägga kraft på sådant. I slutet av sommaren så kommer istället – om jag fattar det hela rätt – de tre bäst lämpade personerna att presenteras för oss och vi har sedan mandat att välja fritt bland dessa. Väldigt smidigt. Jag såg framför mig helger av extrajobb då vår nuvarande VD meddelade sitt beslut om att sluta.

I natt så visar de en dokumentär om fiske som jag sett framemot länge. De ska fiska i Norge och jag antar att suget kring att kasta lite inte kommer att minska av att se den. Förhoppningsvis så hinner jag ge mig ut en sväng till helgen. Hanna – hör och häpna – sa att hon gärna hakade på om det blir bra väder. Skoj!

Träningen inför Lidingöloppet då? Jodå, jag är igång och har sprungit några mil redan. Tyvärr så har jag fått lite ont i ett knä och har bokat in mig hos en naprapat för att undersöka om det är allvarligt. Min diagnos? Löparknä! Google är fantastiskt ändå…

Maria ska ta med mig på Yoga till veckan och om denna träningsform kommer en utförligare rapport senare. På återhörande!

//Hasse

 

Lidingöloppet…

Jahaja, gamle Hasse har tydligen anmält sig till Lidingöloppet. Ja, jag skämtar inte! Vi satt och pratade vid middagen igår (recept kommer senare) och barnen flamsade runt, retade varandra och plötsligt sa Hanna till Lukas att om han inte passade sig så skulle han bli lika fet som pappa. Visst, jag har väl lagt ut litegrann kring midjan under senare år – men fet? Aldrig. Jag ser fortfarande fötterna och tittar jag uppifrån så hänger magen över byxlinningen en smula, men det känns inte direkt alarmerande. Som en dåligt skottad snövall ungefär. Jag är ju ändå 40 år.

Det värsta var inte att Hanna sa att jag var fet, det var att Maria satt och skrattade i smyg. Jag såg hur hon blev lite röd i ansiktet och drog på smilbanden innan hon sa till Hanna att vara tyst. Det var droppen och jag kollade lämpliga utmaningar på internet, hittade Lidingöloppet och en minut senare var jag 700 spänn fattigare och således anmäld till loppet i fråga. Det känns lite förhastat så här i efterhand. Lidingöloppet verkar extremt jobbigt och jag ser redan den där Abborrbacken framför mig. Usch!

Men, det ska faktiskt bli roligt också. Jag har ju alltid hållit på med idrott och nu har jag en morot framför mig. Vi har fina träningsmöjligheter här i Nacka och slingan kring Hellasgården är det inte mycket som slår. Jag siktar på att springa åtminstone fyra gånger i veckan, det borde räcka för att hitta en hyfsad form och jag funderar även på att börja besöka gymmet mer regelbundet. Som det är nu så ligger gymkortet i plånboken och pengarna dras varje månad trots att jag knappt är där längre. Snacka om slukhål!

I övrigt så har värmesystemet kommit på plats och vi har börjat planera kring fönsterbytet. Vi tänker som så att vi gör det till hösten och prioriterar andra projekt före. Sommaren blir – förhoppningsvis – varm ändå. Maria gillade mitt förslag om PVC-fönster så det valet. Nu ska vi bara hitta rätt modell och se över monteringsfrågan. Men klarar jag Lidingöloppet så klarar jag nog att sätta in några nya fönster också.

Hasses Carbonara: Koka upp pasta. Skär sidfläsk – rökt  i små tärningar. Steg knapriga i panna och släng samtidigt i en hackad vitlöksklyfta. Vispa ihop ägg fyra ägg, mycket svartpeppar och lite grädde i en bunke. Häll av pastan – men spara lite vatten i ett glas. Klicka i lite smör i glaset. Häll pastan i  stekpannan och vänd runt det stekta fläsket, tillsätt vattensmöret(?) . Häll i äggen och rör – på låg värme – runt i pannan. Avsluta med att riva mycket parmesan och lite pecorino över. Svartpeppar på toppen och möjligen en liten knippe persilja. Bon appetit!

Mycket ost, grädd, fläsk och pasta… Vi kanske har hittat källan till den hängande buken? Nästa recept blir nyttigt!

// Hasse