Jag har kommit över den största besvikelsen över den bittra sordin i hockeyn och är nu på fötterna igen. Tennisarmbågen har läkt och jag har så smått börjat träna igen. Det är ett gäng på jobbet som börjat spela padel och det verkar vara otroligt roligt; åtminstone om man ska tro snacket i fikarummet. Tyvärr så involverar denna sport i allra högsta grad ett racket och det verkar klokast att vänta någon månad innan jag hoppar på det tåget. Risken är väl att jag är totalt sämst och att jag inte vill spela det igen. Mitt humör brukar, sa han med stor självinsikt, ha en förmåga att ställa till det då det kommer till sport i allmänhet och gällande racketsporter i synnerhet. Jag har alltid passat bäst inom lagsporter där man – på många sätt – kan bli peppad, ge beröm själv och hjälpas åt.
Är man ensam, med ett racket (eller en golfklubba; jag har även testat på golf med uselt resultat) så är man utlämnad åt sig själv och dääämonerna, som Bergman skulle sagt. Jag blir arg, jag blir tokig på mig själv och plötsligt så kan jag knappt spela. Det som talar för padel är att man tydligen spelar två och två. Jag ska definitivt testa då armbågen är helt läkt!
Sedan senast så har det hänt lite med huset. Vi har tagit in offerter för taket och haft några takläggare på besök för kontroller. Den gemensamma uppfattningen verkar vara att taket håller över vintern och därför så har vi beslutat att lägga projektet på is till våren. Det gör att vi hinner – förhoppningsvis – spara ihop lite pengar också. Vintern var det… Var kom den här snön ifrån egentligen? Hösten uteblev. Den kom, den såg och den förlorade. Kung Bore står som segrare och – faktiskt – inte mig emot. Vintern är trevlig, det blir ljusare och det finns lite mer att göra än under den alltjämt överskattade hösten.
I förrgår så satte vi den sista touchen på köket och detta genom att sätta spotlights i taket. Jag har hållit på att höja taket och satt panel under den senaste veckan. Spotlightsen fick dock en elektriker sätta och koppla in. Jag har läst lite för många skräckhistorier för att våga chansa med elektricitet (olagligt i många fall dessutom, det ska vi inte glömma) och gällande spotlights så verkar det vara vanligt att vi hemmasnickrare sätter sådana i exempelvis en träregel och där det till slut blir sådan överhettning att det börjar brinna.
Usch, jag kan inte tänka mig något värre. Att stå och förklara för familjen att en brand berodde på att jag var för snål för att anlita en elektriker. Hemska tanke. Mycket kan jag göra själv, men el – det rör jag, helt enkelt inte. Bra blev det; ljuset i köket är perfekt. Vi har spotlights i taket som allmänbelysning, vi har spotlights över diskbänk/arbetsbänk för arbetsbelysning. Över köksön har vi två svarta industrilampor för ytterligare ljus vid exempelvis hackning av grönsaker och som en sista knorr så har Maria satt ut lite mysbelysning här och var. Perfekt och enligt inredningens ABC (åtminstone enligt Marias sätt att se på saken).
Sa vi inte något om hackning och leder inte det till något? Jo, det är naturligtvis dags för Hasses recept. Denna gång håller vi det vegetariskt.
Halloumi Stroganoff ala Hasse
Du behöver: två förpackningar halloumi. En gul lök. En burk krossade tomater. En vitlök. Några champinjoner. Tomatpuré. Salt och peppar. Ris.
- Hacka halloumin in små tärningar och stek dessa i en lite olja på låg värme.
- Låt dem bli gyllenbruna (det tar lite tid) och lägg allt på hushållspapper så att fettet rinner av.
- Fräs på lök, vitlök, champinjoner i lite olja i en stekpanna.
- Häll över burken med krossade tomater och tillsätt en sked med tomatpuré.
- Låt allt stå och puttra en stund på låg värme. Under tiden kan du koka ris och hacka en god sallad.
- Då röran är krämig och riset är färdigkokt så lägger du halloumin över tomatröran och rör om.
- Servera och njut!
