Vi måste börja syna produkterna mer!

Den som är intresserad av design och heminredning kanske hävdar att de kan se skillnaden mellan en kopia och originalet. Jag trodde att jag kunde det. Men sedan hittade jag en sajt som jämför de olika produkterna; den ena är en billig kopia, den andra dyrare produkten är originalet – och jag får erkänna att det är svårare än vad man tror. Helt klart krävs det många års träning innan man på ett ögonkast kan avgöra om en sak är fake eller inte. Eventuellt skulle man kunna avgöra om det finns en fake-vara om man hade både originalet i sin hand samtidigt med kopian, men det är ju så sällan man har dem i handen samtidigt.

Testa dig själv du med!

Det är riktigt intressant att försöka lista ut vilken av varan som är originalet, bara genom att titta på två bilder, men det är omöjligt. Varje gång som man tror att man har rätt, och sedan ser på priset, inser man gång på gång att det var fel. Jag erkänner, jag ser inte någon skillnad. Så till den verkliga frågan; är priset verkligen relevant för den vara som man köper? Får jag alltså det jag betalar för?

Vi är alldeles för okritiska till det vi köper

Jag hörde på ett radioprogram från P1, där det var en konsumentombudsman som hävdade att det inte alls är så. I varje fall inte när det kommer till kläder. Alldeles för många tänker (helt felaktigt) att om ett klädesplagg är dyrt, då är det värt att betala för det, bara för att det är dyrt. Som konsument har man slutat syna kläderna för att kunna bedöma plaggets kvalitet. Han menade att vi tittar alldeles för okritiskt på dyra kläder och bryr oss inte om att syna kvaliteten på billiga kläder. Vi accepterar att priset på ett plagg helt och hållet bestämmer kvaliteten på det. Istället borde vi träna upp våra ögon och titta efter kvalitet på ett plagg innan vi köper det.

Vi måste träna vår ögon mer

Man kan titta på material, träna ögat att se om en vara är pläterad, eller om den är äkta. Man kan titta på sömnaden på möbler och fibertätheten på möbler och textilier. Det lönar sig att gå in i en affär som säljer väldigt dyra designade prylar och möbler. Sedan kan man gå in i en vanligt inredningsaffär som har en massa billiga saker och jämföra produkterna med varandra. Sedan kan man gå på en loppis och syna sakerna där. Jag lovar att du kommer att se på sakerna på ett helt nytt sätt.

Jag föredrar videokonferens

Jag är ingen mötesmänniska. Visst, jag gillar att träffa folk, bjuda in till någon grillkväll då och då och snacka lite skit. Jag gillar att umgås med folk på jobbet också, kanske ta någon öl på fredagskvällen innan man går hem. Men att sitta i grupp och snacka om något ”viktigt ämne” timme ut och timme in är ärligt talat ett riktigt sömnpiller. Föreläsningar har också en sövande effekt på mig har jag märkt. Det hänger väl kvar sen plugget.

Det är inte så att jag inte gillar att lära mig nya grejer, tvärtom, det är bara själva situationen jag har svårt för. Det är något ansträngande med att ha en människa framför sig som vill ha ens konstanta uppmärksamhet och åsikter om allt möjligt. Man måste liksom vara på tårna hela tiden, timme ut och timme in.

Videokonferens funkar

Av någon anledning känner jag inte så när vi då och då har en videokonferens. Det krävs ibland, till exempel om vi är ute på ett bygge och ska ha samråd med en arkitekt som befinner sig någon helt annanstans, eller om vi ska gå någon utbildning. Det är något med tekniken som gör att det känns mer spännande. Dessutom är den där känslan av att vara övervakad borta. Allt det där bidrar till att jag skärper mig helt enkelt.

Idag hade vi utbildning om miljöarbete enligt ISO vad det nu var för nummer, och vi satt fem pers i ett sammanträdesrum och lyssnade på en faktiskt väldigt bra föreläsare som berättade om hur man kan förbättra sitt miljötänk på ett bygge. Och det finns mycket att göra, tro mig. Vi kunde i alla fall lyssna på föreläsaren och samtidigt ha en dialog, ställa frågor och komma med inpass. Bild och ljud var helt perfekt och det kändes som om föreläsaren satt i rummet med oss. I själva verket satt han nere i Malmö, på sitt kontor.

Tekniska framsteg är min melodi

Sånt där gillar jag verkligen, hur ny teknik gör kommunikation mellan människor enklare. Och det blir ett riktigt samtal, man ser och hör varandra lika perfekt som om man satt i samma rum, fast ännu bättre på något sätt. På sätt och vis är det ju samma teknik som när vi snackar med brorsans familj på Skype, men det är lite pålitligare teknik med riktiga kameror och mikrofoner, plus projektor och skärm. Det hackar aldrig. Vissa av kollegorna tycker att det blir för opersonligt, men jag är helt klart för. Ska definitivt kolla upp om det finns fler utbildningar man kan gå via videokonferens.

Funderar på uterum

Hur har nätterna varit då? Jodå, ingen större förändring, det är såklart ännu svårare att komma i säng i tid nu när det börjar bli ljusare. Det blir mycket att man sitter och grubblar. Men jag gillar att grubbla och fundera på framtiden. I natt tänker jag, förutom på det för er säkert fascinerande ämnet videokonferenser, även på hur det skulle vara att göra om altanen till ett uterum och kunna hänga där året om. Man behöver ju inte isolera och hålla på, men om man kan sitta där med infra och några filtar är ju mycket vunnet. Nåja, vi får se vad familjen säger. Husägande är vad alla varnade mig för, ett ständigt projekt. Snacka om att ta med sig jobbet hem. Undrar hur folk som så att säga har tummen mitt i handen pallar. Man har ju sett en del riktigt kassa gör-det-självlösningar genom åren om man säger så.

Nåja, det blir vad det blir. Jag måste börja tänka på refrängen. Klockan är halv tre nu och jag ska upp vid sex, Får se om det blir ett par timmar i alla fall. Klart slut, och kom ihåg: testa videokonferens!