Våldtäkt – det fegaste brottet

Jag läste en spännande artikel igår. Eller, spännande kanske är fel ord. En intressant artikel, och väldigt nedslående sådan. Den handlade om våldtäkter och om hur pass utbredda dessa är. Visst, man har ju läst om olika fall där man sett överfall av ensamma kvinnor och man har ju hört talas om olika gruppvåldtäkter genom åren. Fruktansvärda brott där man ofta – och snabbt – kunnat identifiera gärningsmannen/gärningsmännen och lagfört dessa.

Men, den här artikeln var annorlunda. Den handlade om de tysta offren i Sverige. Den vanliga våldtäkten sker nämligen inte i skydd av mörkret och av någon ensam galning. Den sker i hemmet och den utförs av män som jag själv. Män som har familj, män som har bra jobb, män som har vänner, män som är uppskattade av andra. Vanliga män som utför en våldtäkt på en närstående: sin fru i hemmet, en bekant på en fest, en arbetskollega på en företagsresa. I Sverige anmäldes i fjol – 2018 – 7960 våldtäkter.

De flesta av dessa skedde på det sätt som jag ovan gick igenom där gärningsman och offer känt varandra sedan tidigare. Det är ju skrämmande, och det är en riktig tankeställare. Till synes helt normala män som saknar spärrar och som till och med kan gå över gränsen och begå det fegaste brottet av alla. Man blir både ledsen, upprörd och rädd. Jag har ju själv en dotter.

Vad är lösningen på problemet?

Jag är normalt ingen vurmare för högre straff. Eller, jag är inte den som ställer mig upp och skriker om högre straff gällande alla brott. Vissa populister verkar tro att det är lösningen på allt. Att bura in folk för varje litet brott ska ha en avskräckande effekt. Detta då all forskning tyder på att den lösningen är stigmatiserande och skapar yrkeskriminella. Samtidigt så vill jag heller inte ha för mjäkiga straff – lite av Hammurabis Lag måste också gälla. Det ska liksom inte vara en betald semester att begå ett brott; straffet måste vara kännbart och det ska svida lite. Jag är verkligen ingen kriminolog och jag sitter inte inne med svaren.

Gällande en våldtäkt och de våldtäktsmän – potentiellt 7960 stycken i fjol – som finns så måste lösningen vara mer omfattande och komma tidigare. Jag tror att det handlar om strukturer och att vi måste få killar att tänka annorlunda redan i tidig ålder.

Det här kanske får mig att verka vara en så kallad genus-flummare, men so be it. Hellre det än att unga pojkar indoktrineras i någon typ av villfarelse att de är överlägsna och kan göra exakt vad de vill och behagar. Här har vi alla ett ansvar i att försöka föra över bättre vanor, bättre attityder och att föregå med bättre exempel. Hur agerar du i vardagen? Hur många sexistiska skämt drar du – eller skrattar åt? Någonstans måste man dra en gräns. Jag får väl bli kallad för tråkmåns då.

Det finns tydliga exempel att ta del av

Inte alla män… Som jag tröttnar på den frasen. Nej, alla män är inte sexistiska och alla har inte en inneboende våldtäktsman inom sig. Det är inte det jag menar. Jag menar bara att våra strukturer måste ändras och att vi alla måste dra vårt strå till stacken för ett mer jämlikt samhälle där kvinnor slipper vara rädda.

Jag lärde mig mycket av Me-too-rörelsen där man kunde se att problemet var så pass utspritt att det inte spelade någon roll vilken bransch man tittade på. Män har makten och män tar till tvivelaktiga metoder för att använda sig av den. Så enkelt är det. Kan man ändra på den delen så är mycket löst. Jag hoppas att nästa generation av män är bättre än vår och jag tänker definitivt vara med och påverka i rätt riktning. Är du beredd att göra detsamma?

Blir en skräddare i Täby min räddning?

Igår tog det längre tid än vanligt innan John Blund tittade förbi. Faktum är att jag är osäker på om jag fick någon riktig sömn över huvud taget. Kanske gled jag bara in och ut ur någon sorts orolig dimma, i gränslandet mellan tankar och drömmar.

Ja, jag låg och grubblade igen. Det är brorsans fel. Han ska gifta sig. Visst, jag hör vad ni tänker. En normal bror hade kanske delgett er denna nyhet i något mer positiva ordalag. Och missförstå mig inte, jag är verkligen jätteglad för brorsans skull. Han har träffat en riktig supertjej efter några år som skild och är verkligen värd all lycka han kan få. Problemet är snarare jag, och mer specifikt: jag på bröllop.

Fel man på fel plats

Jag hatar att klä upp mig och jag känner mig obekväm på uppklädda fester där man förväntas upprätthålla någon sorts elegans. Det känns som att alla spelar teater och ingen är sig själv, allra minst jag. Till en början brukar det funka men allt eftersom kvällen går brukar jag tröttna på att inte känna mig bekväm och blir allt mer surmulen. Jag har svårt att släppa loss och ha kul när jag är uppklädd helt enkelt.

Visst, det är barnsligt och jag fattar att jag bara borde sätta på en kostym, tagga ner och fokusera på något annat än mig själv, men jag kan inte. Ett problem är att jag verkligen inte gillar den kostym jag har, som har ganska många år på nacken och som var rätt billig när jag köpte den (till brorsans första bröllop). Det där låg jag och tänkte på igår natt. Och då kom jag på en sak.

Är skräddarsytt grejen?

Tänk om mina problem med att klä upp mig beror på att jag aldrig haft en kostym som verkligen sett rätt ut? Som passat perfekt och som jag verkligen kände mig snygg i. Som varit skräddarsydd, just för mig. Kanske är det den känslan som får vissa människor att bli så glada på bröllop, dansa och skoja och hålla roliga tal. De känner sig helt rätt i den eleganta och sofistikerade miljön på ett bröllop. Medan jag mest känner mig som en stor björn som irrat in från skogen.

Det blir nog ett besök hos skräddaren

Kanske att jag skulle göra saker och ting annorlunda den här gången. Bara skaffa mig världens snyggaste kostym, som sitter perfekt och får mig att känna mig som James Bond vid roulettebordet. En av polarna lät skräddarsy en kostym hos en skräddare i Täby och var hur nöjd som helst. Och visst, jag tänkte ju att det var pengar i sjön men kanske det finns en poäng där någonstans ändå? En kostym som är sydd enbart för mig och med mina proportioner, i kvalitetstyg. En svid som håller länge. Ja, jag tror det får bli skräddarsytt till bröllopet.

Här är skräddaren jag (antagligen) tänker anlita: https://www.skräddaretäby.se/

Dags för snickare – igen

Den som har följt mig här på min blogg, vet att jag har slipat golven hemma och att jag har funderat fram och tillbaka på hur vi ska göra med golven. Nu har vi bestämt oss för att bygga ut vinden. Det innebär att vi kommer att få mycket större boendeyta, dock blir det begränsat med höjden då vi har snedtak, men golvytan kommer ju att fördubblas i och med utbyggnaden av vinden. Eftersom vi har trägolv i så gott som hela villan, har vi tänkt ha trägolv även på vinden. Men nu behöver jag snickare igen, som tar ett billigt pris.

Egentligen funderar vi på att snickarna ska få bygga väggarna också, inte bara lägga trägolv på vinden. Taket behöver isoleras, och väggarna bör få riktiga gipsskivor. Hur man isolerar väggarna kan väl inte vara så svårt, jag skulle antagligen kunna göra det själv, men hur isolerar man ett tak? Jag har faktiskt ingen aning.

Var hittar man snickare som kan lite av det mesta?

Frågade grannarna först om de visste om några bra snickare som de kunde tänka sig att rekommendera. Men de hade dåliga erfarenheter. Men så kanske det går om man bara går efter priset. De fick en firma, som sände ut snickare som knappt visste hur de skulle göra. De skulle lägga ett snyggt golv med laminat, och som kom det en snickare som inte hade en aning om hur man bygger ett undergolv. Sådant gör ju att man drar sig för att anlita snickra. Vem av dem ska man lita på?

Bäst att gå på referenser

Som alltid måste man helt enkelt gå på referenser och absolut inte stirra sig blind på priset. Det säger nämligen ingenting om hur snickarna jobbar, eller om man får den produkt som man önskar eller om de är duktiga på jobbet eller inte. Så det som man bör gå efter är att alltid kontrollera referenserna för då får man veta hur de jobbar och hur de bemöter sina kunder. Det är i alla fall min erfarenhet. Det är ju inte kul, även om det är billigt, att man inte blir nöjd med vad snickarna har snickrat ihop. Då kan man ju lika bra göra det själv – och bli lika halvnöjd men rikare. Eller så anlitar man duktiga snickrade som tar mer betalt. Här hittade jag i alla fall snickare i Dalarna på: snickaredalarna.se.