Kategori: Familjen

Snuskig arbetsplats

Jag hade – fram till förra helgen – klarat mig från magsjuka i över tio år. Jag brukar hävda att det beror på en kombination av en mage helt byggd i plåt samt att både jag och Maria är noga med hygienen; i synnerhet i köket. Men, som ni säkert alltså listat ut, så var det dags att börja köra upp på porslinsratten igen. Usch; blir man någonsin så hjälplös – går man på samma i sätt i barndom – som då man är magsjuk. Orkeslös, dränerad på all energi, febrig, ynklig, klen – isolerad. Jag fick klara mig själv i huset.

Maria och barnen flyttade in hos svärmor under helgen och detta verkar ha gett resultat då ingen av dem blivit drabbad av denne Montesumas Hämnd. Då jag låg där och svor över livets jäklighet och kräktes upp blåbärssoppa så funderade jag på hur jag kunnat få min magsjuka. Som sagt; vi håller hårt på hygienen här hemma och i och med att ingen i familjen drabbats så drog jag vidare mentalt i min brottsutredning.

Bussen? Föga troligt då jag åkte bil hela veckan innan. Barnens skola? Icke-troligt då ingen blivit drabbad. Gymmet? Eventuellt. Men jag har alltid med mig handsprit och jag är extremt noga med att torka av både maskiner, vikter och bänkar innan- och efter användning. Återstår gör då jobbet och ju mer jag tänker på det – desto mer troligt är det.

Elementärt, min käre Watson. Vår kontorsstädning är nämligen under all kritik och det är faktiskt inte bara jag som reagerat över den här frågan tidigare. Magsjuka har nämligen gått på kontoret förut och då skyllde mina kollegor på vår kontorsstädning (jag var inte direkt uppe på barrikaderna då jag aldrig drabbades) och då lovade chefen bättring. En bättring som syntes i ungefär två månader innan det återgick till det normala: skitiga toaletter, snusk i mikron, äckliga bänkskivor, arbetsplatser fulla av damm och så vidare. En snuskig arbetsmiljö, helt enkelt. Jag har redan börjat agera i frågan och skickat ett mail om hygien och vikten av bättre kontorsstädning till både chefen och mina kollegor. Vi får se om vår städning utökas som en följd av detta (eller om vi byter företag; något som jag också föreslog).

Visst, man vill ju inte vara en person som gör någon annan arbetslös – men någon måtta får det ändå vara: man ska inte behöva bli sjuk på sitt eget jobb! Att gå omkring på huk under en hel helg, att måsta hålla sig i närheten av en toalett hela sin vakna tid och att tvingas se familjen rivstarta bilen och dra till svärmor… Orimligt! Jag kräver bättre kontorsstädning och jag hoppas att mina kollegor stöttar mig i detta.

Jaja, nu jagade jag kanske upp mig lite här. Men det är jobbigt att se en svit på tio år spricka enbart som en följd av att vår chef sparat in pengar på en viktig fråga.

Var det någon som såg Midnattssol förresten? Jag sträcksåg serien då jag var sjuk. Låg med paddan inne på toaletten och tittade. Den var väl helt okej, roligt att se en svensk serie som är lite påkostad och så. Men, visst fanns det några luckor som irriterar och hur tänkte manusförfattarna vid följande delar:

  • Den thailändska damen? Var tog hennes lik vägen och hur i hela världen kunde fransosen komma undan med det? Var det inte en båt som åkte förbi; någon borde sett något?
  • Den knivskurna samen? Vad hände med honom? Han blev knivskuren i gruvan, ragglade omkring och letade täckning – men sedan? Skumt.
  • Mobiltäckningen? Jag har varit i Norrland och jag hade inte mobiltäckning någonstans. Att man plötsligt – mitt på ett kalfjäll – ska ha full täckning är rent ologiskt. Och: varför använde nåjden sig av mobiltelefon om hon redan kunde kommunicera via tankeöverföring? Skumt.

Nåväl: den var okej och jag hoppas att jag inte spoilat allt för mycket här. Receptet då, Hasse – kommer det något sådant? Nej, med tanke på allt snack om magsjuka så utgår dagens recept. Det jag kan säga är att om du blir magsjuk (eller känner att det är på gång): se till att ha hela vitpepparkorn till hands och bunkra upp med blåbärssoppa. Om vi inte hörs innan: God Jul på er alla!

Röjning på vinden och en nostalgisk resa

Jag fick något slags ryck i förrgår kväll. Jag och Maria hamnade i en liten dispyt kring ordningen i hallen. Eller snarare bristen på ordning i densamma. Vi har trots allt gjort så fint där med fototapeten och allt annat – men ändå så tog det inte mer än några veckor innan ordningen (oordningen alltså) var återställd. Skor slängda i hörnen, en mössa här, en vante där – Marias sjuhundra rockar hängande över varje krok, hennes kängor stående på varje millimeter av skohyllan. Lukas och Hanna är i sammanhanget nästintill oskyldiga; jag retar/retade mig mest på Maria och hennes förmåga att ta upp allt utrymme. Något som jag, synnerligen diplomatiskt, poängterade. Hennes svar var inte fullt lika diplomatiskt då hon snabbt räknade upp de saker som yours truly ägde och som även de låg i hallen.

  • Träningsskor
  • Kängor
  • Löparskor
  • Ett stycke innebandyklubba
  • En träningsväska
  • En handduk hängande på tork över elementet
  • En keps
  • En mössa
  • Ett par bruna skinnhandskar
  • Samtliga fyra par sommarskor.

 Oj. Hon kommer definitivt inte att få någon FN-tjänst, det vågar jag nästan lova. Men hon fick fram en poäng och i bakspåret (jag stretade naturligtvis emot lite och vägrade erkänna att någon av de saker märkta Hasse inte var där av speciella anledningar) av denna så gick jag upp på vinden för att hämta en kartong att packa ner de överflödiga sakerna i. En rejäl rensning, helt enkelt. Viktigt att poängtera innan jag fortsätter: även Marias grejer gick samma öde till mötes – det var alltså inte bara mina saker som plockades bort; en uppenbar seger för diplomatin.

Väl på vinden så började jag av någon oklar anledning att rota i andra kartonger; jag var väl fortfarande lite upprörd och behövde ha någonting att göra, antar jag. Det ville sig dock inte bättre än att jag hittade barnens gamla leksaker i en kartong. Böcker, barnspel, nallar, tåg, bilar – allt! En hel barndom paketerad i en brun kartong. Så vemodigt på något sätt; men ändå otroligt roligt. Jag satt däruppe på vinden och bara mindes.

Jag kom ihåg Lukas försök till fusk i Jakten på den Försvunna Diamanten, jag mindes Hanna som alltid ville höra samma saga (och som kunde varenda litet ord), jag kom plötsligt ihåg hur mycket vi byggde med Lego och hur roligt vi hade med bilbanor. Jag vet inte, men jag satt säkerligen i 45 minuter innan Maria ropade på mig. Hon trodde väl att jag satt där på vinden och grät över den uppenbara prestigeförlusten som låg i att kartongen jag bar upp hade fler av mina saker än hennes. Men; till slut kom även hon upp och då hon såg vad jag höll på med så blev även hon drabbad av samma nostalgiska rus som jag. Vi satt där och skrattade, återberättade och levde oss in i historierna.

  • Minns du när…
  • Kommer du ihåg…
  • Den här då – kommer du inte ihåg…

Och så vidare. Vi tog helt enkelt en resa nedför Memory Lane och det var så himla trevligt. Någon gång ska vi överraska Lukas och Hanna med en spelkväll där deras favoriter betas av en efter en. Spelkvällar för övrigt, vad hände med dem? Förut spelade vi jämt spel, nu sitter alla vid varsin skärm av något slag och stirrar. Tråkigt, där får vi verkligen rycka upp oss. Och kan man ens få tag i spel som den Försvunna Diamanten längre?

Vi fortsätter resan längs Minnenas Allé och detta genom receptet på den maträtt som Hanna älskade som barn: Hasses Pannkaka.

Du behöver: 2 ½  dl vetemjöl. ½  tsk salt. 6 dl mjölk. 3 ägg. 3 msk smör. Ett paket bacon.

  • Stek bacon krispigt och låt det rinna av på lite hushållspapper
  • Blanda mjöl och salt i en bunke. Vispa i hälften av mjölken så att det blir en slät smet; addera därefter resten av mjölken och vispa i äggen.
  • Använd en mugg och skopa i smeten i en stekpanna – komplett med en klick smör.
  • Stek pannkakorna frasiga. Tips. Håll kopp på bubblorna; när det börjar bubbla upp i mitten så är det dags att vända.
  • Servera tillsammans med sylt och lite bacon (för underbar sälta, och kanske mer för de vuxna barnen – läs: Hasse).
  • Bon Appetit!

Nu kan vi sitta och trycka i hallen

Jag och Maria var på en fest hos några vänner häromkvällen. Och det är verkligen sant det där som alla säger , folk i fyrtioårsåldern kan parta! Barnen har blivit lite större och alla vill släppa loss lite efter alla sömnlösa nätter och hemmasittande. Det är nästan så att man längtar till att bli 50, man har hört att 50-plussarna är ännu vassare!

Några större utsvävningar blev det kanske inte ändå, bara en massa god mat (kolla in receptet här nere) och gott vin. När värdinnan började diska vid halv ett-tiden så tyckte vi ändå att det var dags att dra, så vi ringde en taxi och åkte hem, så barnvakten fick åka hem sent omsider.

I taxin blev det lite tjafs. Maria hade sett att Marie och Håkan (värdparet) hade piffat upp väggarna med väldigt snygga svartvita tryck på väggarna. Maria tyckte de var snygga alltså, själv tyckte jag att det kändes lite fånigt med bilder på mig själv. Barnen, visst, men en stor bild på mig själv på väggen? Nja.

Efter en stunds tjafs i taxin kom vi i alla fall överens om att det skulle vara snyggt med några riktigt bra bilder på barnen i hallen, som är lite tom och trist just nu. Jag föreslog att vi skulle ta några fina sommarbilder, Maria tänkte att vi kunde ta bilder i en studio. Dyrt, kände jag.

Känner att jag överhuvudtaget är lite snål just nu, efter alla kostnader med behandling av tennisarmbåge och städtjänster på sistone. Det var ingen dålig kvalitet på familjetrycken hemma hos Marie och Håkan, stora bilder på fiiint papper var det också. Jag träffade Marie på Lukas fotbollsträning (hennes grabb spelar i laget som tränar timmen efter Lukas) och hon sade att hon hade anlitat ett tryckeri i Stockholm där en av hennes gamla klasskompisar jobbar. Det kostade en slant, men det var det värt, sade Marie.

Jag funderar på om det kan vara värt det. Visst en stor kvalitetsskrivare och toner är dyrt, men nog måste det vara smartare än att anlita ett tryckeri. Maria tycker i alla fall att vi borde gå till tryckeriet. Jag åkte till eljätten i köpcentret och kollade. En skrivare som klarade av den typen av stora kvalitetstryck kostade en bra slant så vi kom överens om att anlita tryckeriet trots allt. Det kan det vara värt, en sådan här sak gör man kanske bara en gång i livet och vi har inget stort behov av en dyr skrivare till vardags.

Så snart sitter det några riktig fina tryck på barnen i hallen. Och en på Maria och mig också faktiskt, jag fick ge mig till slut. Men jag fick min vilja igenom också, det blev några fina bilder till i somras och inget besök hos en porträttfotograf. En bra kompromiss!

Till sist det ni alla har vänta på, dagens recept, lånat av Marie och Håkan!

 

Arroz con Pollo, kubansk kycklinggryta

1) Koka upp 1 liter vatten och buljong

2)Kör koriander (stjälk och blad), en halv paprika och 2 dl av buljongen i en mixer så att det blir slätt.

3)Fräs den gula löken och lite vitlök i olja utan att de tar färg,  cirka 10 minuter. Blanda i aji amarillo.

4) Aji amarillo är ofta svårt att hitta i svenska butiker, men så här kan du göra: Fräs 1/2 finhackad, röd spansk peppar med 1 tsk gurkmeja i lite matolja i 2 minuter. Låt svalna. En bra ersättning för aji amarillo.

5) Häll på koriandermixen, koka upp.

6) Bryn kycklingen i samma stekpanna utan att rengöra, salta och peppra. Lägg över kycklingen i grytan, tillsätt spansk peppar och resterande buljong.

7) Koka lugnt under lock i ungefär 20 min. Ta upp kycklingen och lägg den på ett fat. Tillsätt 5 dec. basmatiris och paprika i grytan och koka tills riset är klart. Låt lagom mycket ärtor koka med de sista fem minuterna. Lägg i kycklingen, låt den bli varm. Klart att servera!

Städhjälp – bra eller inte?

Jag och Maria har alltid varit av den åsikten att man ska göra så mycket man klarar av på egen hand och utan hjälp. Det här har gjort att jag varit stenhård i frågan om rut-avdraget och jag har varit en både högljudd och besvärlig motståndare.

” Men Hasse, du använder ju rot-avdraget hela tiden vid dina renoveringar”?

Det brukar alltid vara argumentet som jag möts av då jag säger att rut-avdraget borde försvinna.
Ja, svarar jag. Jag brukar använda mig av rot-avdraget – men jag brukar göra det för saker som jag inte klarar av!

Senast vid måleriarbetet. Det vill säga, hade jag inte tagit hjälp av en målare så hade det inte blivit något målerijobb gjort på huset i och med att jag hade (har fortfarande) ont i armbågen. Detsamma med köket där vi kontaktade en rörmokare. Hade jag dragit vatten och hållit på själv – ja, då hade vi garanterat fått problem i framtiden.

Städning: det kan alla göra på egen hand, utan hjälp och definitivt utan att göra avdrag på det. naturligtvis undantaget äldre och handikappade som mer än gärna får – och ska! – ha den möjligheten.

Men; nu har jag börjat vackla i frågan och jag har börjat vackla ganska rejält. Av två stycken anledningar.

1) Vi behöver hjälpen. I och med våra renoveringar och i och med att vi båda jobbar heltid så har vi ingen tid över. Barnen ska ha sitt, jag och Maria håller på och pysslar varenda ledig stund och huset ser ut som en svinstia emellanåt. Vi klarar av att städa – men vi hinner inte. Så enkelt är det. Jag menar, jag kan inte gå upp mitt i natten för att dammsuga och jag kan inte ta bort Lukas fotbollsträning bara för att vi måste städa. Ambitionen finns, men vi har inte tiden. Jag har pratat med flera polare och de upplever samma sak – och de håller inte ens på med något husprojekt.
2) Det ger jobb. ja, det gör ju faktiskt det. Tack vare rut-avdraget så startar fler företag och fler företag ger fler anställningar som i sin tur ger bättre ekonomi som ger bättre förutsättningar för många. Vad är alternativet?

Två starka argument som gjort att både jag och Maria börjat se oss om efter städföretag. Vi kommer dock inte att välja första bästa som erbjuder städning i Stockholm till toppenpriser eller något annat ”lockande” erbjudande. Nej, vi har lovat varandra att ta ett företag som erbjuder schyssta villkor, som har bra löner, kollektivavtal och som har ett bra miljötänk. Det spelar ingen roll om det kostar några kronor mer. Vi har kollat runt och det verkar finnas några företag som är bättre än andra. Har ni några tips eller har ni några åsikter om städning i övrigt? Ska man tänka på något speciellt?

Jaja. I övrigt så rullar det på. Jag har fortfarande ont i armbågen och nu börjar jag känna lite oro inför Lidingöloppet – det gör ont då jag springer och som det är nu så cyklar jag bara för konditionen. Det är bra, med det är inte på något sätt optimalt. Jag får gå till naprapaten igen och kräva en ordentlig dunderbehandling. Vägrar att ge Maria tillfredsställelsen i att jag hoppar av och där hon kan säga vad var det jag sa? Aldrig!

Receptdags! Här kommer en riktig höjdare och personlig favorit:

Hasses grekiska köttfärslimpa

1) Smöra en form och häll i lite ströbröd
2) Ta ett halvt kilo köttfärs och lägg i en bunke. Blanda i ett ägg, lite mjölk och lite ströbröd.
3) Finhacka en gul lök och en vitlök – blanda i köttfärsen.
4) Hacka en lämplig mängd (mycket!) blandade oliver. Hacka några soltorkade tomater och blanda i detta tillsammans med ett par rejäla klickar Ajvar Relish i köttfärsen.
5) Ner i formen – In i ugnen
6) Koka potatis – eller ris; det är vilket som.
7) Blanda en sås med grekisk yogurt, pressad vitlök och sweet chili-sås.
8) Ta ur köttfärsformen ur ugnen.
9) Servera.
10) Bon appetite!

Vi anlitade en flyttfirma i Stockholm

40 år gammal. Det är konstigt hur en siffra kan upplevas så olika beroende på vart i livet man befinner sig. När mina föräldrar var 40 år så kändes de gamla och nu – några veckor innan jag själv ska passera denna milstolpe i livet – så känner jag mig i bättre form än någonsin tidigare. Träningen inför Lidingöloppet går bra (naprapaten jag besökte konstaterade att jag drabbats av en överansträngning och gav mig några enkla tips på stretching samt ett rekommenderat träningsprogram med lite annorlunda upplägg; något som känns toppen) och samtidigt så får jag, så att säga, fri motion av all renovering här hemma.

Vart vill jag komma med detta? Ja, jag vet faktiskt inte riktigt – det jag tänkte tala om var nämligen något om den erfarenhet man skaffar sig genom åren och att jag upplevde ett sådant tillfälle i helgen. Vi hjälpte nämligen en av Marias väninnor att flytta och är det något som jag gjort åtskilliga gånger genom åren – liksom de flesta andra stockholmare! – så är det att flytta. Jag har i runda slängar flyttat 10 gånger. Hornstull, Årsta, Bandhagen, Hökarängen, Solna, Sollentuna…

Ja, man vänjer sig vid att flytta helt enkelt. Korta andrahandskontrakt, jagande av bostäder, köpa en bostadsrätt – sälja den, flytta vidare. Det går i ett och jag kan med glädje säga att det känns oerhört skönt att vi äntligen rotat oss och slipper jaga längre.

Flytt var det och hjälpen vi erbjöd Marias väninna. Den var nämligen av det mer oortodoxa slaget. Istället för att bistå med muskler, med transport, med bärande och packande så gick vi bakom ryggen på dem. Vi som skulle hjälpa till hade nämligen en sms-kedja och i denna så kläcktes den briljanta idén om att istället för att slita ut oss så skulle vi alla betala 200 kronor var och anlita en flyttfirma. Ylva och Anders – som paret heter (det är de som är det överlyckliga paret på bilden – eller kanske inte…men glada var de i alla fall!) – stod således och väntade på oss och då vi dök upp så satte vi oss ner och väntade. Vi var iskalla och man kunde se att Anders började bli otålig och ville sätta igång medan vi drack kaffe och småpratade. Så dök det plötsligt upp en större flyttbil och fem stycken välväxta gossar som gick rakt in i huset och påbörjade bärandet. Proffs!

Jag tror aldrig jag sett ett mer imponerade arbete; de gick liksom metodiskt igenom allting och den kille som stod vid bilen och packade allting missade inte en millimeter. Varenda yta fylldes och där jag hyste tvivel om att allting verkligen skulle få plats i en sväng fick jag villigt erkänna att jag hade fel. Proffs, som sagt – och billiga sådana.

Vi andra kunde istället fullt ut fokusera på det viktiga vid en flytt – pizza och öl – och istället för att slita ont så kunde vi se framemot en rejäl middag och en ytterst trevlig fest. Ska jag ge något råd så är det att ta rygg på detta exempel. Skramla ihop några hundralappar, överraska de ni ska hjälpa med en flyttfirma och ge dem chansen att snabbt komma på plats i sin nya bostad. Åtminstone om ni bor i Stockholm; priserna för en flyttfirma i Stockholm var inte alls så höga och jag kommer definitivt att överväga en sådan den dagen vi – om det nu händer – själva ska flytta igen. Det var värt varenda krona!

Receptdags va? Såklart! Här kommer Hasses BLT-Macka:

Stek bacon knaprig. Ta ett bröd – helst Levain – och lägg på ett salladsblad (se till att det är knaprigt också och glöm inte att skölja). Skär några tomatskivor tunt och placera ut på mackan. Lägg på några rejäla klickar majonnäs och var inte rädd för att prova att göra en egen (det blir mycket godare!). Lägg på bacon och om du vill så kan du med fördel lägga ett lock av ytterligare en brödskiva. Se då till att även locket får majonnäs på undersidan. Servera och njut.

Nu börjar klockan bli mycket och jag ska gå och knyta mig.

På återhörande / Hasse

Inget fiske – men Yoga!

Det blev inget fiske i helgen. Hanna och jag stack in på Nacka Forum istället och hon fick shoppa loss lite. Hon köpte en jacka och ett par skor. Det är konstigt att ju äldre de blir, desto exklusivare smak får de. Tretton år och redan en fashionista med ytterst sofistikerad smak, Hanna kommer att ruinera oss. Husrenoveringen är en baggis i jämförelse!

Skämt åsido, det är jäkligt skoj att hon vill hänga med farsgubben ibland också och att vi två får lite tid tillsammans då och då. Lunch, shopping, snack om skolan och livet… Roligt!

Även jag och Maria fick en chans att umgås i veckan. I tisdags så var vi nämligen på yoga tillsammans. Ja, du läste rätt. Y.O.G.A. Jag var minst sagt skeptiskt då vi satte oss i bilen och jag väntade mig en timme av ren tristess. Kalla mig gammalmodig, men ska jag träna så vill jag svettas och jag vill ta ut mig. Ligga på en matta och stretcha är, helt enkelt, inte min kopp thé. Låt oss säga så här: jag hade fel.

Jag tror aldrig att jag svettats så mycket som jag gjorde efter det där passet och det berodde inte på ventilationen. Det var riktigt jobbigt – men ändå skönt på samma gång. Maria sa efteråt att hon bokat in oss på den jobbigaste delen av yoga – ashtanga – och att hon gjort det för att jäklas. Jag förstår varför hon är så vältränad; hon går tre gånger i veckan och var sjukt skicklig. Jag får villigt erkänna att jag tyckte att det var roligt, jobbigt och väldigt avslappnande.

Ni vet vilken nattuggla jag är i vanliga fall. Efter det här passet så somnade jag klockan tio på kvällen! Ashtanga Yoga alltså, vem kunde tro det. Jag har anmält mig till två pass till och jag hoppas att det är ett liknande gäng där då. Det var killar (gubbar…) i min ålder, det var tjejer, det var äldre damer och det var yngre grabbar. Alla körde efter sina förutsättningar och det gjorde att det inte kändes pinsamt, trots att jag förmodligen var absolut sämst. Stela pinnen var väl den enda ställningen jag behärskade fullt ut…

Ashtanga är härstammar från Indien och det gör också det här receptet: Hasses Indiska Kyckling!

Köp naturell yoghurt, en indisk krydda vid namn Garam Masala och några kycklingfileér. Blanda ihop två deciliter yoghurt, två matskedar Garam Masala, en pressad vitlöksklyfta i en plastpåse. Salta och peppra kycklingen (gnugga gärna på lite av den indiska kryddan också) och lägg fileérna i påsen. Lägg in i kylen i ett dygn. Tänd grillen, plocka fram kycklingen och njut! Servera med ris eller något annat som du tycker om. Gör några röror – vitlök, curry, salsa – och hacka en god sallad. Dryck: Öl och lämpligen av märket Cobra. Bon Appetit!

Om det är gott? Ja, dessa kycklingfileér är verkligen Goa.

Förlåt.

Nu blev jag hungrig. På återhörande!

// Hasse