Jag tackar för min ergonomiutbildning

Jag har genom åren gått många utbildningar. De flesta under en tid på universitetet då jag läste i stort sett allt som kom över mig. Jag måste ha svensk rekord i antalet högskolepoäng utan att ha någon direkt examen. Mina studier handlade mest om att ha någonting att göra och att kunna hänga kvar på campus utan problem. Det hade jag fortfarande kunnat göra om jag fick bestämma, vilken härlig tid det var ändå. Livet kommer alltid emellan och för mig innebar det jobb, fru och barn (och den här evighetslånga renoveringen av huset).

Jobbet trivs jag ypperligt med och till skillnad från andra jobb jag har haft så har vi en chef som vet vad han ska göra. En utbildning på mitt jobb har ett klart syfte och således också ett värde. Tidigare har vi – på andra jobb – kunnat spendera en helg på någon dyr konferensanläggning i Småland där det enda vi lärt oss har varit att våga falla bakåt och att en kamrat tar emot oss vid fallet.

Onödiga utbildningar genom åren

Hur kan man spendera en helg med att gå igenom en värdegrund, återkomma och säga att det enda vi kommit fram till är att vara snälla och visa varandra respekt? Jag vänder på frågan – hur kan man betala en konsultfirma för att de ska komma fram till detta? Mycket vet jag och en av dessa saker är att en konsult inte är gratis. Jag vågar inte tänka på hur många kronor som försvunnit i dessa kurser om värdegrunder, tillit och förtroende för varandra. Trams.

Däremot så finns det en kurs och utbildning som jag alltid kommer att ha nytta av. Förr hade jag stora problem med både nacke och rygg och speciellt så återkom smärtan efter en intensiv arbetsdag. Jag – som bara sitter vid en dator – kunde inte förstå varför och jag kunde inte dra en röd tråd mellan smärta och jobb. Ett arbete där man inte anstränger sig fysiskt – hur kan det göra ont? Det vår chef gjorde var att boka in en ergonomiutbildning.

Jag fick ordning på värken direkt

Det var några år sedan denna ergonomiutbildning ägde rum, men jag har fortfarande nytta av den. Det som skedde var att det kom förbi ett företag på vår arbetsplats – ett företag bestående av sjukgymnaster, kiropraktorer och naprapater. Denna ergonomiutbildning var uppdelad i två delar. Dels så höll man ett föredrag om hur kroppen fungera och hur den reagerar vid olika moment. Det ökade vår förståelse och framförallt så kunde den – för mig – förklara varför jag hade ont hela tiden.

Den andra delen innebar att en kvinna satt med mig under kanske en halvtimme. Hon satt vid min arbetsstation och såg på när jag jobbade. Ytterst irriterande, men väldigt givande sett till det åtgärdspaket hon kunde ge mig efteråt. Där stod det svart på vitt varför jag hade ont, vilka muskler som påverkades av min arbetsställning samt hur jag skulle göra för att förhindra detta (jag fick en ny stol och jag fick – som alla andra – också bord som går att höja och sänka). Den fick mig även att inse värdet av daglig motion.

På många sätt kan man säga att denna ergonomiutbildning är den bästa pensionsförsäkringen jag löst. Tack vare den så kommer jag att kunna hålla mig i rörelse även då jag blir gammal. Om jag bara blir kvitt min tennisarmbåge förstås.