Sömnlösa Nätter

Jag har fått tennisarmbåge

Japp, rubriken är tyvärr helt sann – men frågan är hur jag lyckats med bedriften att få tennisarmbåge utan att hålla i ett racket? Min naprapat la fram tre stycken spännande teorier: 1) Målningsarbete. 2) ensidigt och repetitivt jobb. 3) motorcykelåkande. Detektiv som jag är så tror jag mig kunna spåra den riktiga orsaken till tennisarmbågen och då jag vare sig åker motorcykel (är livrädd för farter, hatar vinddrag och avstod från moped i femtonårsåldern) eller har ett särskilt repetitivt arbete så återstår således målningen.

Något som leder oss in på det renoveringsprojekt som vi håller på med just nu: vi målar om fasaden. Eller vi förresten; jag kan inte göra så mycket längre. Jag målade ungefär halva huset innan värken tilltog, eskalerade och slutligen fick mig att besöka en naprapat. Så; istället sitter jag här i soffan och kollar upp nummer till olika målare. Det lutar åt en lokal sådan; det finns en i Nacka som är hyfsat billig och som verkar vara bra. Vi får se om några timmar; klockan är halv ett på natten så det känns lite väl angeläget att ringa just nu.

På tvn är det ett gammalt Seinfeld-avsnitt och det gör att jag är aningen ofokuserad. Mitt fokus ligger snarare på hur George ska klara av att lura alla på jobbet att han förtjänar att åka i en permobil snarare än att skriva om vad som händer i mitt liv. Dessutom så gör den här jäkla armbågen förbannat ont också. Det är konstigt det där. Skulle någon sagt att de hade tennisarmbåge och att de av den anledningen inte kunde jobba så skulle jag förmodligen ha nickat medlidande och förstående. Men inombords skulle jag ha hånskrattat och mitt inre skulle ha vrålat –simulant! Det var samma sak som då jag fick ryggskott för några år sedan. Man måste tydligen uppleva smärta för att kunna förstå den. Undra om Björn Borg någon gång fick tennisarmbåge?

Jaja, det blir inte mycket av värde skrivet här märker jag. Det är lika bra att se klart Seinfeld, släcka datorn och ta ytterligare en alvedon innan jag smyger ner i sängen bredvid Maria. Med detta sagt – godnatt…

Nejdå. Inte glömmer väl gamle Hasse det viktigaste och den stora anledningen till att ni läser den här bloggen. Här är dagens recept!

Paj med bacon

Köp en pajdeg från din lokala butik (jag brukar vara lat…)
Kavla ut degen och placera den i en pajform.
Knaperstek bacon och låt det rinna av på en bit hushållspapper
Hacka schalottenlök och vitlök fint – stek tillsammans i stekpannan.
Lägg ner i pajformen och varva med bacon.
Ta några skedar creme fraise och lägg i
Gör äggstanning och häll över.
Toppa med ost och lite riven citronzest och in i ugnen enligt anvisningen på förpackningen.
Njut!

Mitt narkotikabrott gav oss ett bättre liv

Det finns alltid saker som man kan se tillbaka på, beslut som man tagit och som man är mindre stolt över. Det jag tänkte göra är att visa upp mitt värsta misstag och genom att blotta mig kanske kan hjälpa någon annan att undvika att hamna i samma situation. Det är nämligen det som det hela handlar om; man begår ett misstag, man står rakryggat genom processen och man tar sitt straff och tar lärdom. Det tycker jag är viktigt, och det är något som jag försöker lära både Hanna och Lukas. Speciellt viktigt tycker jag att det är nu och detta av anledningen att det finns större frestelser och – framförallt – större tillgång i dagsläget.

Jag pratar om droger och jag pratar om mina egna erfarenheter. För några år sedan så var jag inne i en sämre period. Inte sämre som i att jag var deprimerad eller så – det var mer att jag var rastlös. Vi hade gått in i en slags slentrian, jag och Maria, ingenting hände. Vi levde på och livet liksom tuffade på i normal takt – en jämn linje – inga höga berg och inga djupa dalar. Tristess. Jag hade precis börjar på ett nytt jobb inne i centrala Stockholm; ett företag med en låg snittålder – coola killar som festade dygnet runt. Omedvetet drogs jag till dem; jag ville visa att jag inte var någon trist hemmafarsa som bangade lite fest och jag började haka på då de gick till de heta krogarna kring Stureplan. Maria tyckte att det var roligt; hon förstod att jag ville komma in i gänget och hon tog hand om barnen de kvällar jag var ute (så ofta var det inte; kanske en – max två – kvällar i veckan). Fallet blev därför väldigt hårt; ett slags dubbelsvek som jag än idag måste leva med.

En kväll så föll jag för frestelsen och tog kokain. Jag begick ett narkotikabrott! Dumt, otroligt dumt. Jag hade dittills nöjt mig med några öl och jag visste naturligtvis vad som skedde på toaletterna – något som inte intresserade mig överhuvudtaget. Mina dåvarande kollegor fick hålla på bäst de ville. Jag är liberal så till vida att jag anser att alla gör sina egna val och jag såg således mellan fingrarna; jag såg inget, jag hörde inget – jag brydde mig inte. Varför jag själv hakade på bakom ett toalettbås, hukade mig och drog en lina kan jag därför inte förklara. Tristess? Grupptryck? Fylla? Jag vet inte.

Men jag åkte fast. Så var det med det. Jag fick sparken från jobbet och det enda som räddande mig var dels en extremt skicklig advokat (jag fick dagsböter) och dels stödet från Maria. På något sätt så kunde hon förlåta mig, hon kunde se bortom sveket och hon visste att min ånger var äkta. Jag skulle aldrig ha gjort det och jag kommer aldrig att göra om det. Maria vet det och för det så är jag henne evigt tacksam. Jag vet inte om jag varit lika stor om det motsatta skett.

På det stora hela så har hela den här historien hjälpt oss. Vi är måna om varandra, vi tar inte vår kärlek för given och jag själv känner mig tryggare i mig själv. Jag vet vem jag är, jag vet vad jag vill och jag vågar berätta om sidor – misstag – som jag inte är så stolt över. Detta narkotikabrott blev en klar vändpunkt och jag kan säga att jag – trots alla tårar och all ånger – att jag inte skulle vilja vara utan den här erfarenheten. Tack vare den så kan jag hjälpa andra att undvika samma fallgrop.

Det roliga i kråksången är att jag fortfarande har kontakt med min advokat och jag är honom evigt tacksam för att allt stöd. Han fick mig att känna mig mänsklig och han kunde se bortom brottet – på samma sätt som Maria kunde. Vi har ett starkt band, han och jag.

Vi hoppar över dagens recept; istället så ger jag svar på en av livets stora gåtor i köket. Hur kokar man ett perfekt ägg? Så här:

Häll vatten i en kastrull och låt det koka upp; lägg i äggen – sänk värmen så att det bara bubblar lite. Koka i exakt åtta minuter. Skölj i kallt vatten och skala. Lägg på en macka med lite kaviar. Njut!

På återhörande!

Vi anlitade en flyttfirma i Stockholm

40 år gammal. Det är konstigt hur en siffra kan upplevas så olika beroende på vart i livet man befinner sig. När mina föräldrar var 40 år så kändes de gamla och nu – några veckor innan jag själv ska passera denna milstolpe i livet – så känner jag mig i bättre form än någonsin tidigare. Träningen inför Lidingöloppet går bra (naprapaten jag besökte konstaterade att jag drabbats av en överansträngning och gav mig några enkla tips på stretching samt ett rekommenderat träningsprogram med lite annorlunda upplägg; något som känns toppen) och samtidigt så får jag, så att säga, fri motion av all renovering här hemma.

Vart vill jag komma med detta? Ja, jag vet faktiskt inte riktigt – det jag tänkte tala om var nämligen något om den erfarenhet man skaffar sig genom åren och att jag upplevde ett sådant tillfälle i helgen. Vi hjälpte nämligen en av Marias väninnor att flytta och är det något som jag gjort åtskilliga gånger genom åren – liksom de flesta andra stockholmare! – så är det att flytta. Jag har i runda slängar flyttat 10 gånger. Hornstull, Årsta, Bandhagen, Hökarängen, Solna, Sollentuna…

Ja, man vänjer sig vid att flytta helt enkelt. Korta andrahandskontrakt, jagande av bostäder, köpa en bostadsrätt – sälja den, flytta vidare. Det går i ett och jag kan med glädje säga att det känns oerhört skönt att vi äntligen rotat oss och slipper jaga längre.

Flytt var det och hjälpen vi erbjöd Marias väninna. Den var nämligen av det mer oortodoxa slaget. Istället för att bistå med muskler, med transport, med bärande och packande så gick vi bakom ryggen på dem. Vi som skulle hjälpa till hade nämligen en sms-kedja och i denna så kläcktes den briljanta idén om att istället för att slita ut oss så skulle vi alla betala 200 kronor var och anlita en flyttfirma. Ylva och Anders – som paret heter (det är de som är det överlyckliga paret på bilden – eller kanske inte…men glada var de i alla fall!) – stod således och väntade på oss och då vi dök upp så satte vi oss ner och väntade. Vi var iskalla och man kunde se att Anders började bli otålig och ville sätta igång medan vi drack kaffe och småpratade. Så dök det plötsligt upp en större flyttbil och fem stycken välväxta gossar som gick rakt in i huset och påbörjade bärandet. Proffs!

Jag tror aldrig jag sett ett mer imponerade arbete; de gick liksom metodiskt igenom allting och den kille som stod vid bilen och packade allting missade inte en millimeter. Varenda yta fylldes och där jag hyste tvivel om att allting verkligen skulle få plats i en sväng fick jag villigt erkänna att jag hade fel. Proffs, som sagt – och billiga sådana.

Vi andra kunde istället fullt ut fokusera på det viktiga vid en flytt – pizza och öl – och istället för att slita ont så kunde vi se framemot en rejäl middag och en ytterst trevlig fest. Ska jag ge något råd så är det att ta rygg på detta exempel. Skramla ihop några hundralappar, överraska de ni ska hjälpa med en flyttfirma och ge dem chansen att snabbt komma på plats i sin nya bostad. Åtminstone om ni bor i Stockholm; priserna för en flyttfirma i Stockholm var inte alls så höga och jag kommer definitivt att överväga en sådan den dagen vi – om det nu händer – själva ska flytta igen. Det var värt varenda krona!

Receptdags va? Såklart! Här kommer Hasses BLT-Macka:

Stek bacon knaprig. Ta ett bröd – helst Levain – och lägg på ett salladsblad (se till att det är knaprigt också och glöm inte att skölja). Skär några tomatskivor tunt och placera ut på mackan. Lägg på några rejäla klickar majonnäs och var inte rädd för att prova att göra en egen (det blir mycket godare!). Lägg på bacon och om du vill så kan du med fördel lägga ett lock av ytterligare en brödskiva. Se då till att även locket får majonnäs på undersidan. Servera och njut.

Nu börjar klockan bli mycket och jag ska gå och knyta mig.

På återhörande / Hasse

Inget fiske – men Yoga!

Det blev inget fiske i helgen. Hanna och jag stack in på Nacka Forum istället och hon fick shoppa loss lite. Hon köpte en jacka och ett par skor. Det är konstigt att ju äldre de blir, desto exklusivare smak får de. Tretton år och redan en fashionista med ytterst sofistikerad smak, Hanna kommer att ruinera oss. Husrenoveringen är en baggis i jämförelse!

Skämt åsido, det är jäkligt skoj att hon vill hänga med farsgubben ibland också och att vi två får lite tid tillsammans då och då. Lunch, shopping, snack om skolan och livet… Roligt!

Även jag och Maria fick en chans att umgås i veckan. I tisdags så var vi nämligen på yoga tillsammans. Ja, du läste rätt. Y.O.G.A. Jag var minst sagt skeptiskt då vi satte oss i bilen och jag väntade mig en timme av ren tristess. Kalla mig gammalmodig, men ska jag träna så vill jag svettas och jag vill ta ut mig. Ligga på en matta och stretcha är, helt enkelt, inte min kopp thé. Låt oss säga så här: jag hade fel.

Jag tror aldrig att jag svettats så mycket som jag gjorde efter det där passet och det berodde inte på ventilationen. Det var riktigt jobbigt – men ändå skönt på samma gång. Maria sa efteråt att hon bokat in oss på den jobbigaste delen av yoga – ashtanga – och att hon gjort det för att jäklas. Jag förstår varför hon är så vältränad; hon går tre gånger i veckan och var sjukt skicklig. Jag får villigt erkänna att jag tyckte att det var roligt, jobbigt och väldigt avslappnande.

Ni vet vilken nattuggla jag är i vanliga fall. Efter det här passet så somnade jag klockan tio på kvällen! Ashtanga Yoga alltså, vem kunde tro det. Jag har anmält mig till två pass till och jag hoppas att det är ett liknande gäng där då. Det var killar (gubbar…) i min ålder, det var tjejer, det var äldre damer och det var yngre grabbar. Alla körde efter sina förutsättningar och det gjorde att det inte kändes pinsamt, trots att jag förmodligen var absolut sämst. Stela pinnen var väl den enda ställningen jag behärskade fullt ut…

Ashtanga är härstammar från Indien och det gör också det här receptet: Hasses Indiska Kyckling!

Köp naturell yoghurt, en indisk krydda vid namn Garam Masala och några kycklingfileér. Blanda ihop två deciliter yoghurt, två matskedar Garam Masala, en pressad vitlöksklyfta i en plastpåse. Salta och peppra kycklingen (gnugga gärna på lite av den indiska kryddan också) och lägg fileérna i påsen. Lägg in i kylen i ett dygn. Tänd grillen, plocka fram kycklingen och njut! Servera med ris eller något annat som du tycker om. Gör några röror – vitlök, curry, salsa – och hacka en god sallad. Dryck: Öl och lämpligen av märket Cobra. Bon Appetit!

Om det är gott? Ja, dessa kycklingfileér är verkligen Goa.

Förlåt.

Nu blev jag hungrig. På återhörande!

// Hasse

Ny chef på gång…

Vi börjar det här inlägget med ett recept. Jag vet att ni har svårt att hålla er och här kommer därför den lilla anrättning vi kallar Hasses semi-nyttiga tonfiskröra:

Koka upp några ägg. Hacka en sallad. Hacka en purjolök. Blanda ihop en burk tonfisk i lite creme fraise, hacka i rödlök, addera mycket kapris. Rör om. Öppna några burkar makrill. Värm pitabröd i ugnen. Lägg ihop ingredienserna i bröden och – bon appetit!

Godare än vad det låter faktiskt och vill man vara fin så får man också… Ja, ni kan fortsättningen.

På renoveringsfronten intet nytt, för att parafrasera vad den gode Remarque en gång skrev. Vi har inte gjort så mycket på slutet och det känns faktiskt ganska skönt. Allt behöver inte ske på en gång och ibland så måste man – som Maria så vackert säger – också få en chans att bo in sig (vilket torde innebära att vi måste spara ihop lite pengar) och vi har egentligen allt som krävs nu. Köket, badrummet och det nya värmesystemet har tagit oss en bra bit på väg. Jag är nöjd för tillfället!

Det händer dock betydligt mer på jobbet och där pågår det massiva omstruktureringar för tillfället. Wind of Change blåser och Hasse håller hårt i sydvästen. Inte för att jag kommer att drabbas, min tjänst kommer av allt att döma att bli kvar eller också ändras till det bättre. Som så kallad mellanchef så klättrar man egentligen bara uppåt och vårt företag är tillräckligt stabilt för att jag ska slippa oroa mig alltför mycket. Lönen kommer in den 25e, arbetsuppgifterna är stimulerande och arbetskamraterna är fantastiska; jag behöver inte mer än så.

Hade jag haft högre ambitioner så hade jag förmodligen sökt den tjänst som nu blir vakant på jobbet – som VD. Vår VD har nämligen sagt upp sig och jakten på en ny är i full gång. Jag är delaktig i processen att tillsätta en ny och upplägget är ganska intressant. Vi har nämligen lagt ut det på entreprenad och anlitat ett företag som ska sköta denna VD-rekrytering. Förenklat så går det ut på att vi beskrivit vad vi söker, vilka uppgifter som tjänster omfattar, vilka erfarenheter som krävs samt hur vi ser på framtiden. Baserat på detta så kommer företaget vi anlitat att dels gå igenom ett stort register av lämpliga kandidater och de kommer även att headhunta (schhh…) bland andra företag.

Vi slipper alltså det jobbiga med att leta igenom ansökningar, intervjua och lägga kraft på sådant. I slutet av sommaren så kommer istället – om jag fattar det hela rätt – de tre bäst lämpade personerna att presenteras för oss och vi har sedan mandat att välja fritt bland dessa. Väldigt smidigt. Jag såg framför mig helger av extrajobb då vår nuvarande VD meddelade sitt beslut om att sluta.

I natt så visar de en dokumentär om fiske som jag sett framemot länge. De ska fiska i Norge och jag antar att suget kring att kasta lite inte kommer att minska av att se den. Förhoppningsvis så hinner jag ge mig ut en sväng till helgen. Hanna – hör och häpna – sa att hon gärna hakade på om det blir bra väder. Skoj!

Träningen inför Lidingöloppet då? Jodå, jag är igång och har sprungit några mil redan. Tyvärr så har jag fått lite ont i ett knä och har bokat in mig hos en naprapat för att undersöka om det är allvarligt. Min diagnos? Löparknä! Google är fantastiskt ändå…

Maria ska ta med mig på Yoga till veckan och om denna träningsform kommer en utförligare rapport senare. På återhörande!

//Hasse

Lidingöloppet…

Jahaja, gamle Hasse har tydligen anmält sig till Lidingöloppet. Ja, jag skämtar inte! Vi satt och pratade vid middagen igår (recept kommer senare) och barnen flamsade runt, retade varandra och plötsligt sa Hanna till Lukas att om han inte passade sig så skulle han bli lika fet som pappa. Visst, jag har väl lagt ut litegrann kring midjan under senare år – men fet? Aldrig. Jag ser fortfarande fötterna och tittar jag uppifrån så hänger magen över byxlinningen en smula, men det känns inte direkt alarmerande. Som en dåligt skottad snövall ungefär. Jag är ju ändå 40 år.

Det värsta var inte att Hanna sa att jag var fet, det var att Maria satt och skrattade i smyg. Jag såg hur hon blev lite röd i ansiktet och drog på smilbanden innan hon sa till Hanna att vara tyst. Det var droppen och jag kollade lämpliga utmaningar på internet, hittade Lidingöloppet och en minut senare var jag 700 spänn fattigare och således anmäld till loppet i fråga. Det känns lite förhastat så här i efterhand. Lidingöloppet verkar extremt jobbigt och jag ser redan den där Abborrbacken framför mig. Usch!

Men, det ska faktiskt bli roligt också. Jag har ju alltid hållit på med idrott och nu har jag en morot framför mig. Vi har fina träningsmöjligheter här i Nacka och slingan kring Hellasgården är det inte mycket som slår. Jag siktar på att springa åtminstone fyra gånger i veckan, det borde räcka för att hitta en hyfsad form och jag funderar även på att börja besöka gymmet mer regelbundet. Som det är nu så ligger gymkortet i plånboken och pengarna dras varje månad trots att jag knappt är där längre. Snacka om slukhål!

I övrigt så har värmesystemet kommit på plats och vi har börjat planera kring fönsterbytet. Vi tänker som så att vi gör det till hösten och prioriterar andra projekt före. Sommaren blir – förhoppningsvis – varm ändå. Maria gillade mitt förslag om PVC-fönster så det valet. Nu ska vi bara hitta rätt modell och se över monteringsfrågan. Men klarar jag Lidingöloppet så klarar jag nog att sätta in några nya fönster också.

Hasses Carbonara: Koka upp pasta. Skär sidfläsk – rökt i små tärningar. Steg knapriga i panna och släng samtidigt i en hackad vitlöksklyfta. Vispa ihop ägg fyra ägg, mycket svartpeppar och lite grädde i en bunke. Häll av pastan – men spara lite vatten i ett glas. Klicka i lite smör i glaset. Häll pastan i stekpannan och vänd runt det stekta fläsket, tillsätt vattensmöret(?) . Häll i äggen och rör – på låg värme – runt i pannan. Avsluta med att riva mycket parmesan och lite pecorino över. Svartpeppar på toppen och möjligen en liten knippe persilja. Bon appetit!

Mycket ost, grädd, fläsk och pasta… Vi kanske har hittat källan till den hängande buken? Nästa recept blir nyttigt!

// Hasse

Vi måste byta fönster!

Vi har valt värmesystem! Till min stora förvåning så var Maria också av uppfattningen att fjärrvärme inte var det bästa alternativet för oss. Hon hade räknat på saken och kommit fram till att vi betalar för mycket i förhållande till vad vi får (ekonomen i familjen…). Hennes förslag var att vi skulle välja en luft/vatten värmepump och det tycker jag låter som en god idé. Det enda kruxet verkar vara att det kan bli problem vid sträng kyla. Men, hur kallt blir det egentligen i Nacka?

Vi kör på den lösningen och vi har redan kontaktat en installatör som ska komma och sätta upp systemet. Maria litade inte på att jag skulle klara det och jag får väl böja mig i frågan. En luft/vatten värmepump verkar måsta anpassas efter huset och i och med att vårt hus har två våningar så är det extra viktigt att få allt rätt. Med min tur – minns målningen i Hannas rum! – så skulle jag säkerligen ha gjort något fel som tvingat oss att betala mer pengar i framtiden. Nej, installationen får skötas av ett proffs och allt som allt så kommer kalaset att kosta oss ungefär 50.000 kronor. Vi kommer att tjäna in summan på bara några år och därefter så kan vi bara räkna hem pengarna. Klart värt varenda krona!

Dock så väcktes en annan fråga. Kommer ni ihåg att jag klagade på att det var drag i huset i förra inlägget? Glöm det där om att det berodde på värmesystemet. Det är fönstren som det är fel på. Känner man med handen så har nästan alla fönster ett läckage och kollar man riktigt noga så ser man att de flesta har stora sprickor. Maria kollade med den förra ägaren och han sa att han satte in fönstren för närmare 30 år sedan. Inte konstigt att det drar.

Vi måste genomföra ett fönsterbyte och jag är riktigt sugen på att byta till PVC-fönster. En kille på jobbet har sådana och han höjde dem till skyarna. Billiga, energisnåla, hållbara, underhållsfria, lätta att sätta in, snygga… Miljövänliga, sa han också. Det rimmar illa, men han sa något om att PVC-fönster är bäst för miljön (lågt energiutsläpp, billig tillverkningskostnad och allt vad han sa…).

Jag vet inte jag, men priset är det som tilltalar mig och det verkar inte vara något större problem att få plastfönster att passa mot en träfasad som vår. Kollar man på bilder på internet så ser det nästan snyggare ut. Efter fönsterbytet och med det nya värmesystemet så kommer vårt hus att ha grymma förutsättningar för att hålla värmekostnaderna nere. Det kan behövas.

Hanna har börjat tjata om semestern och att vi borde åka utomlands. Visst, det skulle vara skönt att komma iväg någon vecka, men jag tror inte att vi har råd. Maria försökte förklara att allt kostar pengar; det nya köket, badrummet, målning – nu fönster och värmepump – och att vi måste snåla lite. Svaret? Den vanliga smällen i dörren och skrik om orättvisa. Tonåren alltså…

Det är lättare med Lukas just nu. Fotboll, fotboll, fotboll och så ytterligare liet fotboll på det. Snart börjar EM och jag hoppas att Sverige går långt. Man minns ju sommaren -94 med visst välbehag. Öl i Rålis, storbilds-TV, Kennet Andersson sju meter upp i luften, en blond kalufs på bollen och jublet som följde. Nackhåren reser sig fortfarande! Hoppas Zlatan har toppat formen.

Idag bjuder jag på ett recept från staterna – Spare Ribs. Perfekt för grillen!

Ta två lökar och hacka dem grovt. Släng ner fem kilo revbenspjäll i en gryta. Lägg i löken coh en vitlök (hel) häll över hela svartpepparkorn – kanske tjugo stycken. Häll på vatten och koka i en och en halv timme. Under tiden gör du en glaze: Blanda två deciliter honung, två deciliter muscadosocker (ljust), japansk soja (2 dl), mycket ketchup, fem rivna vitlöksklyftor, en tumme riven ingefära och lite Sweet Baby Ray´s (ska finnas i varje hushåll) i en bunke. Ta ur ribsen och sätt ugnen på 200 grader. Pensla på glazen då revbenspjällen torkat, in i ugnen i ungefär en halvtimma. Pensla på mer glaze efter halva tiden. Bon appetit!

Nu är det dags att tänka på refrängen. Klockan är två på natten och jag börjar jobba klockan åtta. Med Nacka-trafiken så måste jag vara startklar vid halv sju; eländet vid Slussen – när blir de klara?! – suger musten ur mig. Gott natt!

// Hasse

Dags att byta värmesystem?

Det drar lite i huset, har jag märkt. Inatt satt jag och kollade på ännu en dokumentär om andra världskriget och kände att det blev kyligt inomhus. Det gjorde inte direkt mirakel för sömnen. Jag gick nämligen omkring och funderade kring det här med värmesystem och om vi ändå skulle passa på att byta det med en gång?

Idag har vi fjärrvärme och det verkar väl förvisso vara okej – men det skulle på något sätt vara ganska skönt att slippa vara beroende av andra. Förstår ni hur jag menar? Jag känner att om det händer något i världen så kan det i slutändan kosta oss jäkligt mycket pengar. Så har jag i allafall förstått av det jag läste inatt.

Jag satt förresten och kollade olika alternativ och jag ska höra med Maria om vi kanske ska kontakta en energikonsult som kan se vilka värmesystem som kan passa oss. Jag hoppas på bergvärme. Av det jag läste igår så verkar det vara den bästa lösningen och jag vet att några andra grannar har det installerat. Det enda som avskräcker är det höga priset för att installera det.

Hur kan det vara så jäkla dyrt att borra lite i jorden? Minst 90.000 kronor som det verkar och dessutom så kommer det att innebära att tomten måste grävas upp. Som om vi inte levde i ett byggkaos som det är redan! Jaja, kan man spara 85% på uppvärmning varje år så kommer det ju att betala av sig hyfsat fort ändå. Luftvärme såg jag också att det fanns och även om den lösningen inte gav samma utdelning så var den betydligt billigare och om jag förstod saken rätt så skulle till och med jag kunna installera en sådan värmepump. Vi får väl se hur det blir med den saken, men jag blev sugen på att byta värmesystem åtminstone. Jag tror vi kan tjäna rejält på det i framtiden.

Andra världskriget förresten… Igår gick de igenom en massa om spionage, kontraspionage och förräderi. Snacka om att inte kunna lita på någon! Mata Hari, helt sjukt. Inte ens Le Carré skulle kunnat komma på den tvisten. Jag älskar att se sådana dokumentärer och tack och lov så verkar Andra Världskriget vara en outtömlig brunn att ösa ur. Rommel! Churchill! de Gaulle! Jag känner mig som en gammal general där i soffan under nätterna.

Lukas spelade match i helgen förresten. Vinst mot Hammarby. Så. Jäkla. Lätt! Han gjorde dessutom ett mål och det var ganska lätt att gå till jobbet i måndags och påpeka triumfen för bajarna. Hanna hängde också med och kollade förresten och det var kanske syrrans närvaro som gjorde honom så pass fokuserad. Hon kollade mest ner i mobilen (som vanligt…), men ändå. Det var skoj att hela familjen kunde vara med för en gångs skull och jag avslutade med att laga till en ljuvlig middag. Recept? Naturligtvis!

Koka pasta (gärna färsk!)Skär lövbit i tunna strimlor. Hacka två vitlökar och en charlottenlök. Hacka champinjoner och selleri. Fräs allt i en panna. Häll på grädde – snåla inte! – och ta en rejäl klick Sambal Oelek och rör om. Riv parmesanost, salta och peppra. Häll av pastavatten och blanda ner såsen i kastrullen. På med parmesanosten och Bon appetit – Hasses starka pastasås är redo att stilla er hunger och få smaklökarna att dansa!

Med detta ljuvliga recept säger jag på återhörande!

//Hasse

Jag orkar inte med allt krångel!

slipning och spackling före målning — Innan jag satte igång med att måla…

Jag är inte den händigaste mannen i världen, det vet jag om. Men jag kan bli så jäkla irriterad när det kör ihop sig. Vem som helst kan väl måla? Nej, inte gamle Hasse inte. Det vi tänkte skulle bli ett lätt jobb blev i slutändan väldigt dåligt. Jag vet inte riktigt var det gick snett, men jag tror att jag kan ha lagt ner lite för lite tid på grundjobbet. Vi skulle i allafall måla om i Hannas rum och hon fick själv välja i vilken färg hon ville ha. Jag blev lite överraskad, men hon vill ha en färg på ena väggen och bryta av med en annan på nästa vägg. Rött och mörkblått dessutom och jag ställde mig försiktigt skeptiskt till kombinationen i fråga. Men, har man lovat så…

Hur det blev fel? Ja, det blev alldeles flammigt och jag lyckades inte alls med själva brytningen. Färgena blev faktiskt ganska bra, det måste jag säga. Men det här innebär en massa extrajobb som jag inte har tid med. Jag måste måla om och jag måste göra det korrekt.

När jag sitter så här i natten, för mig själv och funderar så kan jag bli så arg. Jag fattar inte att jag ska ha så bråttom. Jag vet att jag måste slipa – ändå slipar jag inte. jag vet att jag måste tvätta – ändå fuskar jag. Jag vet en vägg måste behandlas innan, men jag kan liksom inte hålla mig från att stoppa ner penseln i färgen, sätta igång och bli klar någon gång.

Det här gäller hela huset – jag blir så irriterad ibland att jag funderar på att sälja huset direkt, kontakta en mäklare och köpa en lägenhet inne i stan istället. Vi skulle förmodligen få en hel del för huset även om vi inte renoverar allt vi tänkt oss. En granne sålde sitt hus för närmare åtta miljoner och det är betydligt mindre än vårt… Jag kanske ska söka efter en bra mäklare i Stockholm och göra slag i saken. Hanna har börjat prata om att det är för långt från Nacka till City och jag är ganska flexibel av mig. Speciellt nu när det verkar gå troll i varenda projekt jag åtar mig!

Maria är bättre på det sättet. Hon har mer tålamod och hon är mer optimistiskt lagd. Jag tror att det kan vara Yogan som hon går på. Liggande hägern, krafsande taxen, stående pinnen, flämtande flamingon och allt vad ställningarna hon pratar om heter… Det verkar fungera och jag kanske skulle må bra av att hänga med på ett pass. Det verkar vara tillräckligt jobbigt och det ser faktiskt ganska avslappnande ut. Så får det blir. Jag måste ändå sätta igång med träning och varför inte prova något nytt som utmanar på samma gång? Det skulle vara roligt att träna med Maria också, det kan jag inte sticka under stolen med!

Om Ulla och Tommy klipper sin gräsmatta på två timmar tillsammans och Kalle klipper den på fyra. Hur lång tid tar det om de gör det tillsammans? Såg Lukas matteläxa ligga bredvid mig och antingen är han ett geni eller också så har matematiken blivit betydligt svårare!

Vi kör ett recept istället!

Finhacka sardeller och vitlök. Fräs i en panna och häll över krossade tomater. Salta och peppra. Riv lite citronzest över. Häll i en skvätt vin. Koka upp pasta. Rör ner pastan i såsen och häll över lite kapris. Garnera med lite persilja. Servera. Bon Appetit!

Snart drar vi igång med att lägga golvet i vardagsrummet. Då ska jag verkligen försöka hålla mig kall och ha tålamod. På återhörande! Hasse

Rivning av första badrummet

rivning av första badrummet
” Nu ska hela rasket rivas, nu ska hela rasket bort…”

Ja, hur svårt kan det egentligen vara att riva? Betydligt svårare än vad jag räknat med! Det hela är ganska pinsamt, men det slutade med att jag fick ta hjälp med rivningen av vårt första badrum. Märk väl – det här är det minsta badrummet också och vi har ytterligare ett på övervåningen som måste rivas ut. Jag svettas redan av bara tanken.

Nåja, vi tar det från början. Vi tänkte alltså riva ut badrummet på egen hand och påbörja renoveringen. Tanken var att vi skulle agera likadant som vi gjorde vid köket och där polarens släpvagn skulle vara länken mellan vårt hus och soptippen och att jag, så att säga, skulle demolera. Och demolera – det gjorde jag. Redan vid första slaget så lyckades jag hugga av ett rör i väggen. Tack och lov så hade jag åtminstone sett till att lyda Marias uppmaning om att slå av vattnet…

Ja, det hela ville sig alltså inte bättre än vi fick ringa efter en rivningsfirma och se några sköna tusenlappar flyga iväg. Dessutom så fick vi addera några hundralappar till rörmokaren för att laga röret som var i vägen för min hammare. Tack och adjö till fiskeresan i sommar, men andra ord.

Nej, men skämt å sido. Även om det kostade några kronor så var det värt att ta hjälp med rivningen. Grabbarna jobbade effektivt och de verkade väldigt miljömedvetna. De sorterade bland annat för återvinning och de hade bra koll även i övrigt på vad som skulle läggas vart. Lill-tjejen har kommit i den åldern att hon börjat intressera sig för vår miljö, så hon var väldigt nöjd. Jag vet inte om jag hade varit fullt lika noggrann själv…

Nu är rivningen över och vi har börjat beställa de saker som behövs för renoveringen. Maria har suttit i flera veckor och kollat på inspiration och valet för oss blir ett klassiskt badrum. Vi kör vitt kakel och vi har måttbeställt säkerhetsglas hos en glasmästare. Skåpet kör vi från IKEA och blandaren har vi hittat online. Vi räknar med att allt levereras nästa vecka så att vi kan sätta igång. Jag ska prova på att sätta in blandaren och montera fast skåpet och handfatet. Resten tar vi hjälp för och vi har redan kontaktat ett företag för totalentreprenad. Känns skönt!

Fiskeresan var det ja. Jag tror inte den blir av i sommar faktiskt. Det är mycket med renoveringen och Lukas ska iväg på fotbollscup i Örebro under veckan som jag hade tänkt mig. Vi får skjuta på resan till hösten, helt enkelt. Om vi har råd! Jag börjar bli lite orolig. Även om Maria är väldigt duktig på att förhandla och hitta snygga, billiga lösningar så känns det som att pengarna bara försvinner. Jag satt igår natt och räknade lite på hur mycket det här badrummet kostar, hur mycket nästa kommer att kosta, priset för att byta taket, måla om i ungarnas rum, byta golvet… Vi lämnar det och nöjer oss med att säga att det blev en natt utan sömn. Fint blir det i allafall!

Hasse, kommer det inget recept idag? Självklart. Det här receptet är så gott så att gomseglet krullar sig av välbehag. Här kommer Hasses fiskknyte som på beställning!

Fånga ett par abborrar. Rensa. Tänd en brasa. Hacka lök och vitlök. Skär några skivor citron. Lägg firrarna i aluminiumfolie och garnera med löken samt en rejäl klick smör. Kläm saften ur en halv citron över och lägg några skivor över fisken. Salta och peppra efter behag (läs: mycket). Knyp ihop och grilla över elden. Bon appetit!