Sömnlösa Nätter

Så var det äntligen dags att få svart på vitt hur jag mår – egentligen. Jag känner mig pigg och fräsch och jag försöker underhålla både kropp och själ genom träning och genom att äta rätt saker. Det gör jag av den enkla anledningen att jag både mår bättre för stunden och på längre sikt. Jag är långt ifrån en träningsnarkoman, men jag älskar att ta ut mig rent fysiskt i både löpspår och – ibland – på gymmet. Dessutom har jag, som så många andra medelålders män, upptäckt tjusningen med padel. Kort sagt: den här gubben håller sig i form! 

Men, nu ska jag alltså få reda på hur jag mår egentligen. Jobbet har nämligen bokat in ett företag som genomför hälsokontroller i Stockholm och vi ska avsätta en dag i nästa vecka där varje anställd får en kontroll utförd och en möjlighet att prata igenom det egna levernet. Som jag fattar det så kommer man att ta blodtryck, man kommer att kolla levervärden, man kommer att kolla risken för exempelvis diabetes samt gå igenom om man exempelvis har brist på vitaminer eller mineraler. Det låter ju suveränt och det visar att mitt arbete tar företagshälsan på allvar. 

Stress ska stävjas – hälsokontroller ger indikationer 

Det handlar emellertid inte enbart om det rent fysiska. Mitt arbete har – liksom många andra arbetsplatser i Sverige – haft problem med stressrelaterade sjukskrivningar. Vissa av mina medarbetare har upplevt en sådan stress att de blivit tvungna att sjukskriva sig. Det är en viktig del av dessa hälsokontroller i Stockholm. Vi kommer tillsammans att först gå igenom exempelvis hur vi upplever – och hanterar – den stress som kommer på jobbet. Därefter kommer mitt företag att utvärdera och analysera svaren och försöka skapa åtgärder för att reducera stress och minska risken för exempelvis utbrändhet. Det är hur bra som helst. 

Om jag själv är orolig för någonting? Inte egentligen, men samtidigt så kan man heller aldrig riktigt veta. Hur mår jag, hur mår min kropp och vilka risker finns egentligen? Jag tycker att en årlig hälsokontroll är ett väldigt bra verktyg för företag att använda sig av. Upptäcker man någonting felaktigt i tid så finns också väldigt bra prognoser i att åtgärda problemen. Detsamma gäller givetvis rent privat. Hur länge sedan var det du gick på en hälsokontroll och såg över din egen fysiska status? Mest troligt är att du stoppar huvudet i sanden och biter ihop – även om du känner att någonting inte är som det ska vara. Genom hälsokontroller så skapas situationer där man ges möjlighet att agera preventivt och innan det är för sent. 

En sak står i alla fall klar. Gamle Hasse kommer att få viss bakläxa på midjemåttet. Jag får nog sluta med mina nattmackor för en tid framöver, men samtidigt: man ska ju leva också, eller hur? Jag får väl lägga på en gurkskiva och ett salladsblad.

Hur fort går inte tiden? I vissa fall påminns man om detta. Jag kan tycka att åren puttrar på i samma tempo och att jag själv ser ungefär likadan ut år ut och år in. Inte mycket händer och de större upplevelserna som inträffade när man var ung sker inte alls i samma utsträckning då man blir äldre. Man åldras istället genom andra. 

Ett exempel på detta handlar om min systerson. Jag kan tycka att det bara var något år sedan han föddes och jag la parveln i mitt knä. Jag minns det som igår när vi tillsammans gick på derby och han ville lära sig allt om fotboll. Jag minns matcherna i St Erikscupen och jag minns alla jular, alla skratt och alla övernattningar som skett. Nu: en finnig tonåring som vill börja övningsköra med mig. Vad hände? 

Ett av de mest definierande och avgörande ögonblicken i mitt eget liv handlar om just detta. Körkortet. Jag minns hur jag övningskörde med farsan – och jag minns hur han i panik försökte ta ratten vid olika korsningar. Jag minns trafikskolan, teoriprovet, jag minns min halkbana i Stockholm och jag minns hur jag totalt bommade den första uppkörningen – hallå väjningsplikt! – och jag minns framförallt då jag äntligen fick mitt körkort. 

Vilken frihetskänsla! Bilen blev mitt andra hem och det blev en slags frigörelse från mamma och pappa. Plötsligt kunde jag själv åka vart jag ville utan att behöva fråga om skjuts och hämtning. Det var underbara år – och det är det fortfarande. Ibland infinner sig samma känsla när jag sätter mig i bilen. Jag känner mig fri.

Han varvar med en trafikskola i Stockholm 

Min systerson vill alltså övningsköra med mig och det är givetvis smickrande. Tillsammans har vi gått introduktionskursen och jag är godkänd som handledare. Hittills har vi varit ute och kört fyra gånger och han blandar detta med körlektioner vid en trafikskola i Stockholm. Vilket är klokt sett till att han A) blir avsevärt mycket säkrare för varje gång och B) jag själv verkar ha ärvt min farsans tendenser att greppa efter ratten när jag tycker att han kör för fort eller för nonchalant. Det försöker jag givetvis fila bort. 

Syrran då? Vi kan säga så här: jag skulle aldrig – under några som helst omständigheter – sätta mig i en bil med henne. Skulle hon anmäla sig till en trafikskola i Stockholm under falsk namn så skulle de säga att hon förmodligen aldrig skulle kunna ta ett körkort. Vilket hon alltså har och som leder oss till frågan om det verkligen var bättre förr?

Att renovera ett hus från grunden tar ut sin rätt. Jag försöker göra så mycket som möjligt på egen hand, och till en början så skötte jag nästan allting – inom rimlighetens gränser. Numera börjar hungern avta och vi alla längtar efter att få sätta punkt för projektet, slå in den sista spiken och på riktigt börja leva. Vi är nära, men vi skulle varit närmare om vi valt rätt takläggare i Stockholm. 

Vi tar mer professionell hjälp än vad vi tidigare gjort. Livet har, så att säga, kommit emellan. Jag och min fru känner att vi inte längre har samma hunger. Vi drivs inte framåt av ambitioner – vi drivs framåt av att vi vill bli klara någon gång. Jag skäms inte över detta. Tvärtom: vi har inte tagit oss vatten över huvudet. Vi har bara nått en ny fas i vårt stora projekt.

 Vi är stolta över vad vi åstadkommit och vi är stolta över vad vi har kvar att göra. Att anlita hantverkare för speciella insatser är absolut nödvändigt, detta med tanke på säkerhet, framtida hållbarhet och vikten av ett fackmannamässigt utfört jobb. Det senare leder oss till en takläggare i Stockholm som vi anlitade och som, milt uttryckt, inte gjorde sitt jobb.  

Vi valde fel takläggare i Stockholm 

Jag borde kanske ha anat oråd direkt då denne takläggare anlände. Arrogansen var total. Han vägrade lyssna in på våra önskemål och han var överlägsen i sin ton. Jag kände direkt att någonting var fel – och magkänslan var rätt. 

Då jobbet med takläggning var avklarad – och försenad med ungefär tre veckor – så kom två problem på köpet. Nummer ett: fakturan var saltad – och ganska rejält. Nummer två: jobbet var av väldigt låg kvalitet. Redan vid första regndagen såg vi att det kom i vatten vid en av takkuporna. 

 Detta fick oss att agera. Jag kontaktade denne takläggare i Stockholm för att diskutera missnöjet. Gällande fakturan så skrattade han bara och menade på att det pris vi kommit överens om var mer av ett förslag än hugget i sten. Ska jag betala för takläggarens privata telefonsamtal? Gällande utförandet menade han att det var tip-top. Eventuella skador hade skett i efterhand och i samband med att jag inspekterade taket. 

Jag bestred naturligtvis detta. Han vägrade å sin sida vika sig. Detta gav mig ingen annan utväg än att ta ärendet vidare och där jag kontaktade ARN för vägledning. ARN startade en utredning och begärde in all dokumentation oss emellan. 

ARN gav oss rätt – vår takläggare i Stockholm får betala 

Allmänna Reklamationsnämnden gav slutligen sitt svar i ärendet. De ställde sig helt på vår sida och uppmanade takläggaren att antingen korrigera misstagen han begått – eller ge oss rabatt på priset. Vi får se hur han tänker gällande detta, men jag skulle nog föredra det senare – och istället anlita en skicklig takläggare i Stockholm. Han kan naturligtvis vägra att följa ARNs rekommendationer, men genom detta så hamnar han på deras Svarta Lista och det är sällan rätt väg att gå om man vill ha nya kunder.  

Det bästa av allt är att vi stod på oss och att vi fick rätt. Det sämsta är givet: vårt projekt kommer att förskjutas ytterligare. Den som väntar på något gott, eller? Läropengen och rådet med allt detta är att vi alltid ska kolla upp hantverkare mer noggrant i framtiden. Gör det ni med. Fel takläggare i Stockholm kan bli en dyr historia.  

Trädfällning Värmdö – vi ser vattnet! Vi äger en lite sommarstuga ute på Värmdö och det är en äldre – rätt risig – sådan. Tomten är i sig inte heller något som drar till sig blickar. Det är en stuga som vi använder ibland och som vi mer känner att vi gärna skulle sälja. 

Ni vet hur det är i Stockholm, man kan sälja och få in ett ganska stort kapital. Det skulle om inte annat underlätta våra renoveringar. Dock: vem vill köpa en äldre stuga som ligger mitt i skogen och som inte alls har den lyxiga eller avkopplande känsla man vill åt. Ingen, men nu kanske det blir ändring på detta.  

Vi fick nämligen i helgen en tumme upp för att genomföra en trädfällning i Värmdö. Totalt kommer det att handla om ett femtiotal träd och tanken är att detta ska skapa en korridor i skogen – en korridor som leder till en sjö. Den trädfällning i Värmdö som vi fått godkännande för kan således alltså – rent hypotetisk, om vi ska sälja – leda till ett ganska bra pris. Nu säljer vi inte en stuga i skogen. Vi säljer en stuga i skogen – med utsikt mot vatten. En väldigt skillnad.

Ett företag inom trädfällning i Värmdö ska hjälpa oss 

Oavsett om vi beslutar oss för att ha kvar denna stuga på Värmdö eller sälja den vidare så kommer den trädfällning vi beslutat oss för att vara nödvändig. Missförstå mig rätt nu. Jag älskar naturen och jag är en person som förespråkar att vi bevarar vår unika skog, tar hand om djur och gör aktiva val för en bättre miljö. 

Men, i detta ligger även att man tar bort sådant som inte längre fyller någon funktion. Lejonparten av de träd som ska fällas är sjuka och därmed också potentiellt farliga. Särskilt de som står nära vår stuga. Där kan en kraftigare vind göra så att träd välter och i och med detta så handlar det om en absolut nödvändighet.  

Det är också därför vi valt att samarbeta med ett företag inom trädfällning i Värmdö – ett företag som har lång vana av skogsvård och som vet hur man fäller träd på rätt, och ett säkert, sätt. Vi har faktiskt inte nöjd oss med att ringa ett enda företag inom trädfällning i Värmdö i den här frågan. Tvärtom: vi har haft kontakt med hur många som helst. Allt för att få en bra bild hur man arbetar, hur pass många arbeten man genomfört samt vilka maskiner som används. Vi vill inte skada övrig skog – det är enbart träden som är sjuka som ska bort. Därför har vi också tagit oss tid för att träffa olika företag inom trädfällning och även kontaktat många referenser: vi vill att den här saken ska skötas på rätt sätt. Företaget inom trädfällning i Värmdö som vi slutligen anlitade hade helt rätt inställning. De var inte billigast – men de hade exakt samma tankar som vi. 

Frågan är ju naturligtvis om vi ska sälja stugan? Jag är faktiskt beredd att vänta lite med detta. Jag har länge varit drivande, men beroende på hur denna trädfällning artar sig så kan jag vänta. Vem vet? Vi kanske äntligen får ett litet tillhåll för att ladda batterierna på, en trivsam plats där vi bara kan vara. Det skulle inte vara helt fel. Ibland vill man bara komma bort en stund. 

Utöver vårt husbygge och renoveringen som till synes aldrig tar slut så har vi även en sommarstuga att tänka på. Sommarstugan har varit en riktig livräddare för oss genom åren. Det är en ställe dit vi åker för att ladda våra batterier, slappna av och bara släppa allt vad jobb och renoveringar heter. 

Alla behöver ett sådant ställe. Barnen älskar det, vi älskar att vara där och nytt sedan tre år tillbaka är att tvn är urkopplad. Vilken ögonöppnare det var! Hur mycket tid har man inte egentligen om man A) inte har en tv och B) inte har ett wi-fi? Vi läser böcker, vi påtar i trädgården, vi badar, vi fiskar, vi tränar – både jag, frugan och barnen joggar ganska mycket under sommaren – och vi lagar god mat. Vad mer kan man begära? En toalett. 

Finns det någonting som jag inte kommer överens om så är det utedasset. Jag är inte ensam i den hållningen. Ungarna – storstadsbor – har extremt svårt att finna någon njutning i att sitta på ett gammalt dass, höra flugorna surra och känna doften av… Ja. Värdelöst, om ni frågar mig. 

Toalett är heligt – och nu har vi en sådan i bruk. Jag kontaktade nämligen – lite i smyg, ska erkännas, en svetsare för en att skapa en skräddarsydd avloppstank till oss. Då detta var gjort och offerten var klar så innebar nästa steg bara att övertyga frugan om varför denna svetsning var en bra investering att ta och varför en liten snabbare renovering i syfte att skapa en badrum var värdefullt. En kampanj som, tack vare barnen, inte alls tog särskilt lång tid att genomföra. 

Avloppstank – viktigt för vår miljö 

Jag har läst på ganska mycket om avloppstankar och vikten av sådana. Det är något som är extremt bra för vår miljö. Genom att avloppsvattnet samlas upp och separeras så minskas också försurningen av vår miljö. Utsläppen av kväve och fosfor minskar och det i sin tur gör att exempelvis sjöar mår bättre. En sak jag läst om är att många på landet fuskar med detta och att det finns ett stort mörkertal kring denna fråga. Det många inte vet – och säkerligen heller inte vill veta – är att många av våra sjöar är i dåligt skick. Sjöar som vi badar i och fångar fisk som vi sedan äter. Äckligt! 

Anledningen till att jag valde att anlita en svetsare för att skräddarsy en avloppstank är att reglerna kommer att skärpas i framtiden. Genom att vi, genom en smart placering av tanken, kommer att slippa en massa onödiga avgifter i framtiden och spara pengar är en enorm fördel. Det finns naturligtvis avloppstankar att köpa färdiga också, men ingen av de storlekar som erbjuds passar riktigt våra behov. 

Skillnaden i pris mellan vår skräddarsydda tank och en septiktank – som det också kallas – var inte så enormt stor. Vi får en perfekt lösning för våra behov under sommaren. Äntligen kan vi njuta av vår sommarstuga igen – på alla tänkbara sätt. Vilken njutning det kommer att bli att riva det där dasset. 

Företaget jag arbetar för har börjat sikta mot horisonten. Inte en dag för sent, om du frågar mig. Vi har en inneboende kompetens som få kan matcha och vi ser redan nu att den svenska kostymen börjar bli lite trång. Mot Europa, mot världen! First we take Manhattan och så vidare. Skämt åsido. Det är hur roligt som helst att vi börjar ta steg mot att bli en internationell spelare. Jag tror vi kommer att lyckas bra. 

Det som emellertid är lite oroande är det internationella språket. Engelska, visst kan vi väl det? Det som visar sig är att vi ofta har en väldigt hög tilltro till vår egen engelska. Vi svenskar kostar gärna på oss att skratta åt andra europeérs sätt att uttrycka sig på engelska – men är vi så mycket bättre själva. Sanningen är den att vi förmodligen inte är det. Vi får fina baskunskaper att stå på genom att vi har engelska i skolan och att vi redan från en tidig ålder får lära oss språket. Att vi utöver detta dessutom sluppit otyget med dubbade filmer och tv-serier har även det hjälpt oss mycket. 

Jag röstar för en översättningsbyrå 

Men, det är skillnad mot att prata lite engelska då och då och mot att uttrycka sig på språket dagligen. En av våra chefer håller inte riktigt med mig i detta. En diskussion kom nämligen på bordet under ett möte i veckan. Vi ska översätta vår hemsida och genom detta ge oss själva chansen att skaffa kunder över resten av världen. Chefen tyckte att vi kunde göra detta själva. 

Jag, å min sida, tyckte att vi borde anlita en översättningsbyrå i Stockholm för uppgiften. Det kostar inte många kronor – men det är också en garant för att vårt budskap verkligen når ut, på rätt sätt och där inga missförstånd kommer att äga rum. Jag tyckte – och tycker! – att det är en ren investering att anlita en översättningsbyrå i Stockholm. Vad vore mer pinsamt än att försöka skapa affärsmöjligheter för miljoner och där vår hemsida är skriven på någon typ av svengelska? 

Vart landade vi? Jag är inte riktigt säker på hur det blev. Chefen förstod mina farhågor och han fattade vad jag menade. Men, jag är inte riktigt säker på att han är villig att gå mig till mötes. En sak står åtminstone klar: om jag utses att skriva om och översätta sidan så kommer jag att anlita en översättningsbyrå för detta. Jag vill inte bära hundhuvudet om någon affär går i stöpet bara för att vi sparat in på pengar och skrivit någonting som kunden inte riktigt förstått. Där kommer jag att stå på mig. Då får någon annan jobba med just den texten. Dessutom: vad händer om det är spanska, tyska eller franska kunder? Ska vi förlita oss på Google Translate då? Nej, ni hör ju hur det låter.

Jag är inte vad man skulle kalla för en sentimental man. Jag har aldrig haft speciellt svårt för att skiljas från saker och ting. Var sak har sin tid, eller hur? Till skillnad mot hur min fru resonerar så anser jag att luftiga garderober, förråd och skåp alltid är att föredra och jag fullkomligt älskar att rensa ut och skänka bort saker som inte används till välgörande ändamål. Den enes skräp är den andres skatt.

 Min fru däremot: hon sparar på allt. Barnens kläder som de vuxit ur för länge sedan kan, citat: vara bra att ha i framtiden. Möbler som bara står i garaget och samlar damm kan, citat: kanske passa när vi renoverar. Hennes egen garderob… Låt oss inte ens börja med den biten. 

Det jag emellertid är extremt sentimental kring är bilar. Genom åren har jag ägt flera olika bilar och samtliga av dessa har jag skött om på ett nästan pedantiskt sätt. De har, som det så vackert heter, blivit gubbkörda. Stolt gubbkörda! Jag har satt min stolthet i att behandla mina bilar med respekt och vårdat dem som om de vore mina egna barn. Bilar är fantastiska och i synnerhet så har en bil legat mig varmt om hjärtat. Min Saab. Min älskade Saab 900 Cab. Röd som en signalkräfta. Glänsande och med en skinnklädsel utan ett enda märke. Gubbkörd! 

Denna bil har följt mig genom åren. Jag har gladeligen betalat skatt för den, trots att den under senare år bara stått stilla i garaget. Under bilens – och kanske mina? – glansdagar så var den en trogen tjänare, en huvudvändare på stan och en bil som alltid fick långa ögon kastade efter sig. Nu: ingenting. Bilen är no more. 

En bilskrot var enda lösningen 

Det som skedde var att sagan – denna framgångssaga – fick ett lika abrupt som sorgligt slut. Jag skulle i helgen prova att köra Eloise – som hon hette – och kom inte längre än bort till bensinmacken innan det började hosta och hacka. Det är inte första gången detta händer så jag körde lugnt vidare, på det trygga med att lite gas skulle fungera som hjärt- och lungräddning. Icke. Två kilometer senare så kom en svart rök ut från motorhuven, en röd lampa tändes på instrumentbrädan och Eloise gav ifrån sig en sista, stillsam suck. Motorn dog. 

En vända till verkstan, snällt bogserad av en firma sponsrad av min bilförsäkring, senare gav ett svar. Killen på verkstan – själva överläkaren – kom ut med sorgsen blick och sa att de gjort allt i sin makt, men förgäves. Det var dags att åka med Eloise till en bilskrot i Stockholm. 

Jag kontaktade denna bilskrot som kunde komma redan samma dag för att hämta Eloise. Naturligtvis så följde jag med och vinkade adjö medan de började demontera henne på alla fungerande delar och tömma henne på olja, bensin och väsentliga organ. Sorgligt, men jag fick åtminstone veta två saker: de lovade att dessa delar skulle leva vidare i andra bilar och de hade aldrig sett en så välvårdad bil tidigare. Det gav mig, trots allt, lite uppmuntran mitt i alla denna besvikelse.