Ibland skiner solen även på ett hundarsel. Ni får ursäkta den något vulgära tonen, men jag är bara så himla glad. Skadeglad kanske är rätt ord – det får ni avgöra. Innan vi köpte det här huset så var vi runt halva Stockholm och tittade på objekt. Ett heltidsjobb där nästan varenda helg vigdes åt att titta på villor – på slutet även radhus, fritidshus och till och med lägenheter (ja, vi var desperata) – och där det ofta slutade i konflikter och gråt. Vi hittade en fin villa, vi bad om extravisningar, vi deltog i budgivningar och – vi förlorade dessa.
Jag vet inte om ni har befunnit er i en sådan situation, men det handlar om en enorm påfrestning. Man hinner under den tid budgivningen pågår börja flytta in rent mentalt; man ser barnen leka i trädgården, man ser sig själv laga mat i köket och man ser hur alla möbler ska placeras. Pang – budgivare tre har lagt ett högre bud än ert. Sms:et från mäklaren gör att man vaknar ur sin dröm och intar en mer realistisk framtoning som alltså innebär att man måste gå vidare så man inte har råd att gå vidare.
Ett hus fullt av dolda fel
I synnerhet så gällde det här ett hus och det ligger faktiskt inte långt ifrån vårt nuvarande. En jättefin villa, underbar trädgård och härlig planlösning; nyrenoverad till tänderna. Vi kände direkt att det det var villan med stort V; det var i den vi skulle spendera våra liv och se barnen växa upp. Så blev det också. Nästan. För, i absolut, absolut sista sekunden kom nämligen ett bud som vi inte hade möjlighet att matcha. Vi satt faktiskt i bilen på väg för att skriva kontraktet då mäklaren ringde. Snopet? Irriterande? Uppgivet? En smula.
Varje gång jag passerar villan så blir jag på dåligt humör. Särskilt när våra renoveringsprojekt dragit ut på tiden. Jag drömmer mig bort och tänker på hur enkelt livet skulle ha varit i den där nyrenoverade villan istället för i vårt, understundom, byggkaos. Nu dock – inte så mycket.
Anledningen till min skadeglädje stavas nämligen dolda fel – tydligen var det ett hus där dolda fel har upptäckts lite varstans. De som köpte huset ligger tydligen i en rejäl konflikt med säljaren och har kontaktat ett juridiskt ombud. Det är inga små saker heller.
Badrummet har en vattenskada – säljaren hade fuskat med fuktspärren. En mindre eldsvåda (inte så roligt kanske) hann stoppas i grevens tid då säljaren tydligen satt en spotlight mitt i en regel. Elen ska också vara felaktigt dragen. Samtliga dessa borde – enligt mig som lekman – klassas som dolda fel och köparen borde ha goda möjligheter att få rätt gentemot säljaren.
Men, det lär ju ta tid – min erfarenhet (vad jag hört) av dolda fel är att de är svåra att bevisa. Är felet förväntat, skulle de ha upptäckts vid besiktningen och är det rapporterat inom en rimlig tid? Vi får hoppas att deras advokat är skicklig. Jag vill ju bara le lite i mjugg – jag vill inte att familjen ska lida mer än nödvändigt bara för att de snodde vårt drömhus framför ögonen på oss. Ett hus som de alltså gärna får behålla. Undra om man ska skicka blommor och tacka dem?
Tyvärr blir det inget recept idag heller. Tiden rinner iväg och jag ska hjälpa en kompis att måla om barnrummet. De väntar sin första unge så det behövs en del förberedelse innan storken kommer. Ciao!